Yo-Yo Ma gör en personlig återkomst till cellorepertoarens kärna: Bachs Cellosviter.

Det blir ofta mycket intressant när en artist återvänder till ett tidigare inspelat verk. Nya aspekter av musiken utforskas och inte sällan nyanseras gestaltning och blir mer personlig. Jascha Heifetz inspelningar av Prokofjevs andra och Sibelius violinkonserter är exempel på detta, liksom Vladimir Horowitz två inspelningar av Skrjabins nionde sonat. Att som Yo-Yo Ma ta sig an Bachs sex cellosviter en tredje gång, är däremot mindre vanligt.

Det ska sägas från början: samtliga tre versioner är hörvärda tolkningar, där Mas välklingande spel, tekniska briljans, och äkta inlevelse hela tiden är närvarande. Han har till skillnad från ett antal av sina kollegor inte valt att spela in verken på ett barockinstrument eller i någon större tagit grad intryck av det tidstrogna spelets kortare fraser och mer begränsade dynamik. Det här är emotionellt slagkraftiga gestaltningar som bygger på traditionen från Pablo Casals.

De tre versionerna – tidigt 1980-tal, mitten 1990-talet och 2017 – är sinsemellan olika. Den första direkt i sitt tilltal; tio år senare – och med cellon stämd en halvton lägre – mer dramatisk och mörk; den tredje privat, påhittig och ljusare. Den sistnämnda tolkningen fångar de många expressiva detaljerna från den andra versionen men stöper om spelet i en mindre teatral form.

Vilken version är då den bästa? Det beror på om man föredrar ett rakare spel, eller om man accepterar ett friare förhållningssätt till musiken. Tyvärr är ljudupptagningen på den här nya tolkningen inte lika öppen och balanserad som de båda andra.

Jörgen Lundmark

Höjdpunkt Den sjätte sviten, ett härligt vitalt och detaljrikt sätt att gestalta den mest extroverta av sviterna.

 


J S Bach
Solocellosviter
Solist Yo-Yo Ma
Sony 19075854652

 

 

About The Author