Trombonkompositören Ivo Nilsson uppträder i sällsamt skuggspel med Kerstin Frödin och Chrichan Larson.

Vad är egentligen en orkester? I min ungdom spelade jag i ett barockband kallat ”Västra Sonatorkestern”. Vi var aldrig fler än sex; glada amatörer som ägnade oss åt vad vi kallade ”skvalmusik från barocken”. Det bästa med oss var nog namnet.

”Das Orchester” är inte fler än tre, men i gengäld högst professionella. Det märkvärdigaste med dem är besättningen, den disparatast tänkbara: blockflöjt, cello och trombone. Alias nutida-musik-veteranerna Kerstin Frödin, Chrichan Larson och Ivo Nilsson.

Av och till har de spelat tillsammans under snart tjugo år, inte sällan med teater och dans. Vid det här laget har de dragit till sig en avsevärd repertoar för sin säregna originalbesättning. Nu kommer de med sitt andra album där supersopranen Alexandra Büchel medverkar i ett mer än halvtimmeslångt, Rimbaudinspirerat nummer signerat Chrichan Larson. Vidare en roligt skruvad upptakt av tysk-engelske Arne Gieshoff och ett verk av östgötske David Swärd.

Attraktivast – och mest idiomatisk för den omaka trion – är Ivo Nilssons ”Controra” från 2017. Han har verkligen tagit fasta på instrumentens väsen, exploaterat dem i detalj och utvunnit häpnadsväckande, aldrig tidigare hörda egenskaper. Som kombinerats på underfundigt lekfulla vis i olika perspektiv, så som solens strålar kan uppenbara skuggspel översatta till klingande bilder.
I Ivo Nilssons femsatsiga komposition finns den ljudande sensualism som jag saknar i de andra numren. Som de stramt lodräta ackorden i ”Zenit”, de svängiga trombonrytmerna i ”Riflessi” och Frödins utflykter från blockflöjten till oboen.

Camilla Lundberg

Höjdpunkt Nilssons Riflessi, där Larsons stråk och Frödins blås reflekteras över trombonens smällar.

Testa också ”Trombone con Forza” – Ivo Nilssons soloalbum med verk av bl a Chrichan Larson och honom själv.

 

Le Nouvel Amour
Das Orchester & Alexandra Büchel
BlueMusicGroup BMG 102

About The Author