Tonsättare är ett av yrkena på Aurélie Ferrières cv. Producent, scripta, ljudtekniker, sångerska och performanceartist är några av de andra. Möt en fransk-svensk multikonstnär som med havets hjälp vill frigöra oss från tonspråket som vi är vana vid.

Text Ingela Hofsten Foto (studioporträtt) Mats Bäcker

Söderhavet! Bruset av dyningar mot en strand. Mullrande åska. En envist kvittrande fågel, knaket när en gren bryts. Knirket av trädäcket på en segelbåt och skidstavar i kompakt snö.

Nämen vänta nu … Det där sista hör ju inte hemma i en ocean. Och jag medger att det är en smula bisarrt att höra ljud från tropikerna medan jag glider fram på skidor mellan träd bågnande av gnistrande snö. Fast ljuden från hav, djungel, båt, är kompletterade med elektroakustiska klanger – som i mina öron lika väl skulle kunna höra hemma i ett snölandskap. Så på något vis förstärks min upplevelse av vinternaturen av det jag hör. Och vice versa.

Men egentligen är Musicomexp tänkt att lyssnas på under helt andra förutsättningar. Enligt styckets upphovsperson Aurélie Ferrière borde jag helst sitta i en konsertlokal med högtalare överallt, bli omsluten av musiken.

– Om man hör andra ljud samtidigt eller bara lyssnar i tre minuter missar man ju helheten, säger hon och höjer lite uppgivet på axlarna, där hon sitter i en loge i Berwaldhallen och pratar med mig via videolänk.

Samtidigt inser hon givetvis att i den stund en konstnär släpper sitt verk till en publik kommer det att börja leva sitt eget liv.

– Och det är ju inte mitt problem.


Aurélie Ferrière är verksam som tonsättare vid Elektronmusik­studion EMS i Stockholm. En del av sin tid tillbringar Aurélie Ferrière som musikproducent och scripta. De senaste åren har hon arbetat på Sveriges Radio, där hon till exempel varit producent för Östersjöfestivalen.

 

Musicomexp är en fyrtio minuter lång svit som bygger på ljudinspelningar som Aurélie Ferrière gjorde under en resa med segelskuta, i havsområdena kring Papua Nya Guinea hösten 2017. Hon var en av de konstnärer som fick följa med på en vetenskaplig expedition som kartlade mänsklighetens påverkan på havet ur olika aspekter. Under två månader levde hon på båten och fick ta del av de ljud som forskarna samlade in med hjälp av undervattensmikrofoner. Hon gjorde också egna inspelningar i havet, ombord på båten och på öar där de landsteg.

På Elektronmusikstudion i Stockholm hade Aurélie Ferrière tidigare sökt toner utanför tolvtonsskalan. Detta i ett försök att frigöra sig från det tonspråk som vi människor, inklusive hon själv, så gärna faller in i.

– Jag ville prova att göra musik utan de toner jag hör med namn.

Nu ville hon gå ännu ett steg genom att använda sig av naturens egna ljud. Resan resulterade i hundratals timmar med inspelat material, inklusive ljud på så hög frekvens att de måste bearbetas för att bli hörbara även för mänskliga öron.

Men i arbetet med att välja ut och sammanfoga inspelningarna insåg hon att åhörarna ändå kan behöva något slags stöd i sin lyssning.

– Jag ville att man ska få en känsla av hur det var att resa med båten.

Så hon lade till såväl elektroakustiskt bearbetade tonslingor från musikinstrument, som ljudfragment som antyder mänskligt liv.


Riggat för höstens framträdande av Musicomexp i lettiska Liepaja.

 

Aurélie Ferrière växte upp i Bordeaux i sydvästra Frankrike. Ingen av hennes föräldrar är musiker, men modern ville utrusta de fyra barnen med bra förutsättningar att kunna göra bra val i livet, genom att låta dem prova olika konstnärliga uttryck.

I musikskolan blev Aurélies huvudinstrument fiol, och snart var orkestern bland det viktigaste i hennes liv. Där fanns musiken, där fanns hennes vänner.

– Men vi var några som funderade mycket på hur vi skulle få ihop våra andra intressen med vårt musicerande.

Aurélie Ferrière blev förtjust över att finna den ovanliga utbildningen till så kallad tonmeister, som finns på några få platser i världen, däribland musikkonservatoriet i Paris. I utbildningen ingår ämnen som harmoni, orkestrering, estetik, inspelningsteknik, psykoakustik och psykologi och som färdig tonmeister kan man arbeta som musikproducent, specialiserad på klassisk musik.

När hon efter fyra års studier var färdig tonmeister, tillbringade Aurélie Ferrière en tid i Los Angeles, där hon fick tillfälle att arbeta med världsartisten Bryan Ferry. Därefter började hon frilansa som musikproducent i Frankrike. Samtidigt utvecklade hon sitt eget musikskapande, med ”do it yourself”, DYI, som fundament. I musiksammanhang innebär det, förutom att det är ett begrepp utanför genregränserna, att ha kontroll över allt – från idé och form till grafik, teknik och framförande. I den vevan började hon resa till Stockholm för att göra spelningar på DIY-scenen.

– Det är ett faktum att den är välutvecklad i Sverige.


Aurélie under ett liveframträdande med elektronisk musik. Foto Björn Andersson

 

2010 flyttade Aurélie Ferrière till Stockholm. I samma veva startade hon ett eget skivbolag och projektet Cikatri$ där hon gjorde låtar i DIY-anda. Snart hade hon lärt sig så bra svenska att hon kunde ta musikproducentuppdrag även här.

För närvarande arbetar hon med Berwaldhallen Play. När vi talas vid har hon just avslutat ett pass med repetitioner inför en inspelning som ska strömmas.

– Det är superroligt att jobba med Berwaldhallen Play! Det går fort och det händer mycket – det gillar jag. Och så får vi göra udda saker, som Don Giovanni i somras, med Peter Mattei och Malin Byström, som bara gjordes för video.

För att inte tala om den video som går att hitta på nätet, där violinisten Malin Broman i åttadubblad upplaga spelar Mendelssohns stråkoktett.

Aurélie Ferrière är förtjust över att ha fått vara med och utveckla Berwaldhallen Play och uppskattar att teamet fått ganska fria händer.

– Fast jag tycker att företaget borde ta formatet lite mer på allvar, nu när det är ett av Radiosymfonikernas främsta fönster utåt.

I samband med Don Giovanni-uppsättningen var Aurélie Ferrière inte bara musikscripta för scen, ljus och video utan också regiassistent. Då kunde hon använda sina erfarenheter från operafestivalen i Bregenz sommaren 2019.

– Operan är den genre där allt jag tänker kring att skapa faller på plats, säger hon.


Aurélie Ferrière skapar olika karaktärer till sina projekt. Här är hennes alter ego Cikatri$, för projektet med samma namn.

 

Att ha många olika roller passar Aurélie Ferrière, som inte kan tänka sig att arbeta med bara en sak och som alltid lekt med olika karaktärer.

– Ett av de smeknamn jag fick på högstadiet var ”dr Jekyll & Mr Hyde”, säger hon med ett stort leende.

För närvarande har hon två olika verk på gång. Det ena är ett stycke kammarmusik utan elektroniska inslag, ”men med mer än bara noter”, medan det andra är …

– … en större grej som kommer ta jättelång tid, eftersom jag skriver ganska långsamt.

Hon håller upp ett gult litet anteckningshäfte framför webbkameran och visar ett uppslag med citat och egna tankar, små notbilder och teckningar huller om buller.

– Jag skapar i olika ”facetter”, som på en diamant. Den första bygger på sådana här anteckningar och den andra handlar om hur verket ska förmedlas, ges ut och utvecklas.

Musikskapandet är ett måste för Aurélie Ferrière. Men hon känner sig tveksam inför epitet som tonsättare och ljudkonstnär.

– Ljudkonstnär, vad betyder det? Att jag skapar och det låter?! Teknologin är ju bara verktyg. Och tonsättare … Hm, ja kanske. Men än så länge tycker jag musiker stämmer bäst.

Under vårt långa samtal pratar Aurélie Ferrière hela tiden fort och mångordigt, uppenbarligen fylld av tankar hon vill förmedla. Men när jag frågar hur hon definierar själva ordet musik blir hon tyst en lång stund innan hon hittar den rätta formuleringen:

– Det är ett språk för att uttrycka det immateriella. Och så är det hopp!

 

Aurélie Ferrière

Bor Stockholm (för det mesta)
Aktuell med inspelningen Musicomexp (finns bland annat på Spotify)
Inspirationskällor Människor som tänker musik/konst i flera dimensioner, som Wagner eller Salonen, eller utanför genrer,
som Scelsi.
Favoritljud Tystnad! Eftersom jag hör tonernas namn när jag lyssnar på musik är det skönt att vila huvudet ibland.

 

Ett gungande äventyr

The Ocean Mapping Expedition följde under fyra och ett halvt års tid i den portugisiska upptäcksresanden Ferdinand Magellans spår, 500 år efter hans färder. Syftet var att kartlägga mänsklighetens påverkan på havet.

Musicomexp står för A Musician on board the Ocean Mapping Expedition. Verket består av sex sammanhängande delar med namn som The Spider Jungle Island och A Night Adrift on the Bismarck Sea. Det senare innehåller alltifrån extremt lågfrekventa ljud till gnissel, knak och plask.

– Det är en båt på drift man hör. Färden över Bismarcksjön företogs delvis genom att båten fick följa med strömmarna. Att resa så, som om tiden stod still, var väldigt speciellt, konstaterar Aurélie Ferrière och ser paralleller till den tid vi befinner oss i nu.

Aurélie Ferrière var först mycket tveksam till att göra en cd av sitt verk, utifrån sina tankar om helhetsupplevelsen. Å andra sidan hade hon foton, målningar och dagboksanteckningar som skulle göra sig bra i ett cd-häfte.

– Så jag tänkte att det nog skulle kännas bra att samla allt i en liten box.

About The Author