Andris Nelsons och Bostonsymfonikerna fortsätter sin Sjostakovitj-cykel med sjätte och sjunde symfonin.

Att den sjunde symfonin med sin speciella bakgrund har blivit en av Sjostakovitjs mest omtalade symfonier är kanske inte så konstigt. Inte nog med att verket skrevs under andra världskriget, det nådde också omvärlden på ett spektakulärt sätt: noterna fotograferades på mikrofilm, smugglades ut på filmrullar och verket kom att bli en symbol för omvärldens opposition mot Hitlertyskland. I USA fick symfonin ett drygt sextiotal framföranden åren 1942–1943 och blev inte minst känd genom Toscaninis framföranden som sändes via radio ut över landet.

Andris Nelsons fick Sjostakovitjs musik med uppväxten. I en intervju på Bostonsymfonikernas hemsida berättar den lettiske dirigenten om uppväxten i Riga och studierna i Sankt Petersburg, där Sjostakovitjs musik var ständigt närvarande. När det gäller problematiken kring sambandet mellan liv och verk har ju få tonsättare diskuterats så ivrigt som just Sjostakovitj, men Nelsons sällar sig inte till lägret som ser omedelbara kopplingar mellan verken och livet under Sovjetregimen.

Om det är det som är orsaken till att hans tolkningar av den sjunde och den lite mer okända sjätte symfonin inte riktigt brinner med samma febriga, maniska intensitet som dirigenter som exempelvis Kondrashin och Mravinskij har åstadkommit i den här musiken ska jag låta vara osagt, men Nelsons Sjostakovitj är helt enkelt lite mer städad och kontrollerad. Men om du inte till varje pris måste ha din ”Sjosta” serverad med starkast tänkbara kryddning finns mycket att beundra i den här inspelningen, inte minst det makalösa orkesterspelet.

Axel Lindhe

Höjdpunkt Symfoni nr 6, Largo


Dmitrij Sjostakovitj: Symphony No 6 & 7; Suite from King Lear
Boston Symphony Orchestra
Dirigent: Andris Nelsons
Deutsche Grammophon 0289 483 6728 3

About The Author