Bland årets hundraårsjubilarer simmar en udda fisk: Bernd Alois Zimmermann. Enligt egen utsago ”en blandning av munk och Dionysos”. Andra har kallat honom polemiker och operaförnyare, filosof – eller rätt och slätt efterkrigsmodernist. Zimmermann är festivaltonsättare på Malmö Chamber Music som kickar igång på tisdag – ett utmärkt tillfälle att upptäcka hans särpräglade musik!

Bernd Alois Zimmermann (1918-1970) hör till de tonsättare som inte så lätt låter sig inordnas i något fack. Under 1950-talet deltog han i kurser i Darmstadt, men till skillnad från exempelvis Boulez och Stockhausen bekände han sig aldrig till någon musikalisk eller politisk rörelse. Istället stiftade han sina egna lagar, med stilistisk mångfald och pluralism i högsätet. Ett exempel på detta finns i hans tidsuppfattning – där det förflutna, nuet och framtiden försiggår parallellt – och där man när som helst kan förflytta sig från det ena till det andra.

Zimmermanns viktigaste verk, operan Die Soldaten, visar just på denna ”samtidighet”: olika händelser överlappar varandra tidsmässigt och utspelas ”igår, idag och imorgon.” Verket bygger på ett skådespel med samma namn av 1700-talsdramatikern Jakob Michael Reinhold Lenz och i centrum står Marie: en ung aningslös kvinna, som när en förhoppning om att klättra socialt genom sina kärleksaffärer med olika soldater, men istället blir offer för männens begär. Så småningom slutar hon på gatan som prostituerad och tiggare, så förändrad att inte ens hennes far känner igen henne när hon ber om en allmosa.

Zimmermanns opera bär på tydliga influenser från Wozzeck, men Die Soldaten är en ännu mer makaber historia, med än mer komplex musik. Verket är överhuvudtaget en salig stilblandning med alluderingar till bland annat renässansfanfarer, Bachkoraler, Wagnerska harmonier och jazz. Och det ställer krav på resurser: 110-mannaorkester, ytterst krävande solistroller, mängder av slagverksinstrument, jazzensemble och elektronik.

Sedan premiären i Köln 1965 har verket ändå framförts med regelbundenhet, framför allt i Tyskland och på Youtube kan man beskåda utdrag ur Andreas Kriegenburgs uppsättning på Bayerische Staatsoper från 2014 – bland annat finalscenen – där likbleka soldater marscherar och begår våldtäkter, medan en förvirrad Barbara Hannigan som Marie kravlar omkring på scenen. Allt illustrerat av Zimmermanns effektfulla och fruktansvärda musikaliska ljudtapet, där ljudet från taktfast stöveltrampande blandas med smattrande virveltrummor. Ett ljudfyrverkeri som så småningom utmynnar i ett ohyggligt primalskrik, som enligt Zimmermann illustrerar skrien från offren efter sprängningen av en atombomb.


Desportes (Daniel Brenna) och Marie (Barbara Hannigan) i Die Soldaten på Bayerische Staats-oper, våren 2014.

 

I vår sätts Die Soldaten åter upp i Köln, i regi av Carlus Padrissa och med stjärndirigenten François-Xavier Roth på pulten. Som framgått vid det här laget är inte det direkt någon feel good-opera. Snarare är det ett verk som i all sin ryslighet fortfarande har något viktigt att säga oss om vår värld och plats i den. Zimmermanns upplevelser från nazismens skräckvälde gav honom en livslång aversion gentemot militarism, rasism och sociala och ekonomiska orättvisor. Vem kunde vara bättre lämpad att gestalta detta än en tonsättare som själv fått uppleva krigets fasor på nära håll?

Axel Lindhe

Zimmermann-höst i Malmö

Bernd Alois Zimmermann är en av årets festivaltonsättare på Malmö Chamber Music, 18–22 september, tillsammans med bland annat Leonard Bernstein. Hans verk Nobody Knows de Trouble I See spelas också när Håkan Hardenberger och Gewandhausorchester Leipzig gästar Malmö Live den 11 oktober. Ett tillfälle du garanterat inte vill missa!

 

Fem hörvärda verk

Photoptosis

När Hamburgs Elbphilharmonie invigdes för drygt ett år sedan stod bland annat detta orkesterverk på programmet. Ett verk som trots sin korta speltid ändå har förmågan att hålla sina lyssnare i orubbligt grepp.

Rekviem för en ung diktare

Zimmermanns Requiem fordrar tre körer, jazzband, orgel, vokalsolister, berättare och stor orkester med gigantisk slagverkssektion. I verket mixas och konfronteras olika idéer och ideologier i en myllrande och förhäxande klangväv av sång, tal, musik och elektronik. Likt Brittens War Requiem ett verk som vädjar om fred.

Ekklesiastische Aktion

Zimmermanns sista verk, komponerat för två berättare, bassolist och stor orkester, inleds med citat från Predikaren ur Gamla Testamentet, som tillika är verkets undertitel: ”Jag vände mig om och såg allt orätt som skett under solen.” Förgänglighet, sorg och hopplöshet brutalt illustrerat i musik.

Nobody Knows de Trouble I See

Jazzinspirerad trumpetkonsert från 1954 och ännu ett exempel på Zimmermanns avsky för rasismen. Titeln anspelar på den välkända afrikansk-amerikanska gospeln Nobody Knows the Trouble I’ve Seen. Ett verk som trumpetvirtuosen Håkan Hardenberger ofta charmar publiken med världen över.

Symphony in One Movement

Zimmermanns symfoni i en sats är fascinerande musik med mustiga Bartókska harmonier.

 

About The Author