Dramatik. Eufori. Känslostormande passion. Fotboll och klassisk musik har fler gemensamma nämnare än man kan tro. Inte minst ledarrollerna, dirigenterna och tränarna, liknar varandra i fråga om att inspirera och styra kollektiv med integritetsstarka individualister. Men vilken dirigent hör egentligen ihop med vilken tränare? För Axel Lindhe är saken klar.

Text: Axel Lindhe

Mourinho = Gergiev
Två kontroversiella män med stort ego. Meriterna talar för sig själva, men kanske börjar de kännas lite trötta och överspelade? Framtiden får utvisa om dessa buttra herrar har förmågan att svinga sina lag och orkestrar tillbaka till toppen.

Klopp = Nezét-Séguin
Utseendemässigt må de vara olika, men dessa karismatiska ledare delar flera karaktärsdrag. Inte minst förkärleken för snabba tempi. Lyssna till Nezét-Séguins flinka tolkning av Don Giovanni och tankarna går till ett virvlande Liverpool-anfall med Firmino, Mané och Mohammed Salah.

Wenger = Haitink
Två i kategorin ”grand old”. Wengers otaliga gräl med Sir Alex Ferguson har blivit legendariska och Bernard Haitink har på ålderns höst bråkat med Concertgebouworkestern, som han var chef för i ett kvarts sekel. Arsène Wenger var på god väg att bli lika långvarig i Arsenal innan han hastigt aviserade sin avgång i våras.

Guardiola = Chailly
Två högaktade förgrundsgestalter, kända för att kunna förena intellektuell förmåga med fantasi. Pep Guardiola har flera titlar med Manchester City, men elaka tungor viskar att framgångarna bara kommer i takt med att rika ägare skyfflar in nya miljoner till spelarköp. Riccardo Chailly bangar inte heller för att leda elitensembler och chefar för stjärnspäckade Lucerne Festival Orchestra.

Conte = Currentzis
Outsinlig energi, hett temperament och uttrycksfullt kroppsspråk förenar dessa båda sydeuropéer. Bli ovän med Antonio Conte och du riskerar att bli utkastad från laget. Spelar du under Teodor Currentzis gör du säkrast i att ställa upp på maratonrepetitioner som kan sluta klockan tre på natten.

Pochettino = Dudamel
Ansedda ledare med stark utstrålning som förmår ge lyster till sina respektive lag: Tottenham respektive Los Angelesfilharmonikerna. Men när ska Tottenham ta den där titeln? Och kommer Dudamel någonsin att bli chef för en riktig världsorkester? Framtiden får utvisa.

Simeone = Muti
Glödande passion och precist spel är gemensamma nämnare här. Diego Simeone är känd för att vara en mästerlig taktiker, med ett försvarsspel så inövat att det mest stjärnspäckade anfall går bet. Repeterar du under Riccardo Muti kan du vara säker på att hans makalösa musiköra förmår fånga upp även minsta felspelning.

van Gaal = Thielemann
Christian Thielemanns ego är omvittnat och karriären har kantats av bråk med orkestrar och operahus. Likt sin tyske kollega är Louis van Gaal en man som tar sig själv på största allvar. Zlatan, som hade holländaren som tränare i Ajax kallade honom “en diktator, utan minsta sinne för humor.”

Sundhage = Mälkki
Båda från Norden och framgångsrika i en mansdominerad värld. Mälkki är chefdirigent i Helsingfors och första gästdirigent i Los Angeles. Sundhage har varit förbundskapten i såväl USA som Sverige. Men när får vi se en kvinna leda ett manligt fotbollslag på toppnivå?

Rodgers = Nelsons
Två unga ledare som båda har många beundrare – men också sina kritiker. Brendan Rodgers var nära att vinna ligan under sin tid i Liverpool, men föll på målsnöret. Andris Nelsons innehar prestigefyllda poster i Leipzig och Boston, men alla är inte lika övertygade om den lettiske maestrons storhet.

Lagerbäck = Bychkov
Lasse Lagerbäck är strategen som ledde Island till seger mot England i EM. En coach som inte lämnar något åt slumpen, men kanske inte tränaren du anlitar om du vill ha spektakulärt spel. Med sin stillsamma framtoning känns Semyon Bychkov som Lagerbäcks like – kunnandet är obestridligt, men visst finns det mer nervkittlande dirigenter.

Deschamps = Welser-Möst
I Frankrike leder Didier Deschamps ett av världens bästa landslag. Som chefdirigent i Cleveland står Franz Welser-Möst framför en av USA:s främsta orkestrar. Hur väl Deschamps kommer att lyckas i sommar återstå att se, konkurrensen är tuff. Detsamma gäller för Cleveland, men än så länge försvarar ensemblen sin plats i ”Big Five” med den äran.

 

Visste du?

… att den som lade grunden till Champions League-hymnen var ingen mindre än Händel?
… att Elgar var så hängiven Wolverhampton Wanderers att han komponerade en läktarsång?
… att Sjostakovitj var en fanatisk anhängare av fotbollslaget
Zenit Leningrad?

About The Author