Klassiska musikprogrammet Kontrapunkt har fått nytt liv. Möt programledaren och SVT-profilen Ella Petersson i ett samtal om att välja bort det man älskar mest, prestationsångest och den stora utmaningen att axla Sten Bromans och Sixten Nordströms programledarskap.

TEXT CECILIA NEBEL
FOTO PETER KNUTSON

– Du får ursäkta, jag hittar inte orden riktigt och rummet gungar fortfarande, säger Ella Petersson och stryker en hårslinga ur ögonen.                     

Hon ser överraskande pigg ut efter att precis ha stigit av en festande Finlandsbåt. Efter en del övertalning från tonårsdottern blev det tur och retur Helsingfors för att hänga med på K-pop-konsert. K som i Korean-pop.

– Inte för att jag är så intresserad av den musiken, men rätt var det är kanske min dotter säger ”Kan vi inte åka till Bayreuth?”. Det gäller att hänga på.

Just det där, att inspirera och vägleda, ta tittaren eller lyssnaren i handen och visa vägen in i musikens mysterium, att lyfta på förlåten till Wagners storslagna värld, gå bakom kulisserna med stora operastjärnor, att nyfiket prata om nyskriven musik och hitta intressanta tolkningar av älskade klassiker – det har blivit Ella Peterssons mission.

I slutet av 2015 tog hon över som musikredaktör på SVT efter Camilla Lundberg. Då hade hon över tio års erfarenhet som producent på både P2 och P1.

– Jag var ändå jättenervös och hade fått veta att nästan 200 personer sökt jobbet. Jag låg i fosterställning första halvåret och grät ”hur ska jag klara av det här?” Men så var det nån som sa: ”Kan du komma på någon som kan göra det bättre?” Det kunde jag inte just då, säger hon och skrattar.

Sedan dess har det rullat på. Arbetsvardagen som musikredaktör är minst sagt mångfacetterad.

– Det handlar om allt från att förhandla ersättningar för olika musikproduktioner till att välja läppstiftsnyans.

En tight redaktion jobbar tätt tillsammans med att välja ut musikproduktioner och göra konsertbeställningar. Samarbetet med svenska institutioner har ökat med 15 procent.

”Det kan handla om allt från att förhandla ersättningar för olika musikproduktioner till att välja läppstiftsnyans.”

Sedan 2016 är Ella värd för Kulturstudion i SVT på lördagskvällarna. En motsvarighet till sportens Vinterstudio där hon pratar med inbjudna musiker och experter som ger ingångar till den musikdokumentär, konsert eller föreställning som visas efteråt. Satsningen har blivit en lyckträff. Programmet har fått fina tittarsiffror, både på försnacket och musikprogrammen. Både äldre och yngre – nåja, medelålders – tittar mer än tidigare. Mest ökade tittningen när grannkanalen sände Melodifestivalen.

– Hela SVT tappade fyra procent av tittarna i fjol, men vi ökade med 24 procent. Det är helt fantastiskt! Tidigare förklarade man det årliga tappet med att en del av våra äldsta tittare dog. Nu skämtar vi om att vi har stoppat dödstrenden. Jag tror att framgången handlar om att det gör skillnad att få en introduktion till det man ska få uppleva.

Ella Petersson växte upp i Trosa, denna kustnära ort, som hyst kulturella storheter som Gunnar Ekelöf och metalcorebandet Adept. I Ellas hem stod ett piano, men musik- och kulturintresset, var hon ganska ensam om i familjen. Hon säger att dragningen till musiken alltid har funnits där, och alla möjliga genrer lockade.

– Jag hade en kompis som skickade kassettband från USA med hiphop: Run-D.M.C. och Beastie Boys – jag hade aldrig hört något liknande.

Men det var sången som fångade henne. Så fort hon fick chansen – på skolavslutningar, konserter med kommunala musikskolan – sjöng hon eller spelade piano. Tonåren fördrevs i replokalerna.

– Alla hängde där, som tjej hoppades man på att bli leadsångare, killarna hoppades att få ligga. Inget av det hände, minns hon med ett skratt.  

”Alla hängde där, som tjej hoppades man på att bli leadsångare, killarna hoppades att få ligga. Inget av det hände.”

Det som istället hände var att Ella Petersson upptäckte kraften i rösten. En inspelning med Marilyn Horne som sjöng Rossiniareor öppnade en ny värld.

– Wow, kan man göra så här med rösten, tänkte jag.

Hon bestämde sig, det var operasångerska hon skulle bli. Men livet kom emellan. Efter klassisk sånglinje, konservatorielinje och tre år på Kulturamas Operastudio 67, tog det stopp. Då hade Ella Petersson hunnit bli ensamstående mamma, hon pluggade musikvetenskap samtidigt som operastudierna, ”det kunde ju vara bra att ha”, och jobbade extra som servitris på helgerna för att få ihop ekonomin.

– Det var ju helt galet egentligen. När jag hade en halv termin kvar så gick det inte längre. Jag var så trött och jag fick inte ihop stämbanden. Det var hård press och jag behövde en paus.

Med sorg i hjärtat hoppade hon av och slutförde kulturvetarprogrammet, men kom senare in på Dramatiska Institutet.

– Jag brukar skoja om att jag fortfarande är på den där halvårspausen från Operastudion.

Avhoppet öppnade helt andra vägar för Ella Petersson. Under en praktikplats på P2 ville en kollega testa henne i programledarrollen. Det blev starten på tio timmars direktsändning i veckan i programmet Opp Amaryllis, senare Aurora.

– Det var upp 4.30 varje dag – superkul och en jättebra skola, men man blir knäpp till sist om man inte får sova.

Den stora uppgörelsen med sången kom ett par år senare när hon återvände till operaskolan för att göra en realityserie i P2, Såpoperastudion, om några elevers väg mot Operahögskolans antagningsprov. Radioserien, som gav Ella Radioakademins stora pris, tog lyssnarna med bakom kulisserna, på repetitioner, föreställningar och fester.

Vad väckte det för tankar hos dig att återvända till den världen?

– Jag tror att jag med lite distans insåg att jag aldrig skulle ha orkat. Det här med att hela tiden bli bedömd. Det blir jag ju nu också, men jag har nog inte tillräckligt mycket vinnarskalle. Jag är så neurotisk och styrs av lika delar rädsla och lust. Att göra svåra grejer när man kan vila i en regi, det kändes tryggt, men att göra auditions inför en jury och prestera på max när det gäller, det tycker jag är svårt.

Idag sjunger hon bara för sig själv, eller om någon har dött. 

– Jag sjunger för full hals hemma för att dämpa ångesten och vädra lungorna, och ibland som bårlärka på begravningar.

Men det finns undantag. När ridån gick ner efter inspelningen av nya upplagan av Kontrapunkt som Ella Petersson programleder, blev det rejäl efterfest med alla medverkande. Pianisten och kompositören Monica Dominique, en av de tävlande, damp ner bakom flygeln och Ella Petersson flög upp på bordet och rev av Seguidilla-arian ur Carmen.

– Haha, det var helt galet. Vi hade jobbade 16-20-timmarsdagar för att få ihop programserien. Det var så mycket glädje och adrenalin den kvällen!

Kontrapunkt ja – detta hyllade programformat som lockade storpublik på 60-talet med jovialiske och kunnige Sten Broman i programledarrollen. Efter flera års funderande har SVT plockat upp programformatet på nytt och gett det en ny skrud. Grundidén är densamma; olika lag tävlar mot varandra i en klassisk frågesport om kultur. Åtta heltimmesprogram ska det bli, men 2017 är det inte bara den klassiska musiken som avhandlas, utan också litteratur och konst. Ett beslut som Ella Petersson försvarar.
                      – På Sten Bromans tid räckte det att någon rörde sig på tv så satt alla som klistrade. Jag är ledsen, men konkurrensen är så hård idag om tittarna och det hade inte funkat med bara klassisk musik. Jag vill att man ska kunna gå in i programmet med ett intresse och komma ut med tre.

När vi träffas är det några veckor kvar till premiären. Ella Petersson plockar runt bland grejerna i kontoret på SVT. I ett hörn hänger klänningar i starka färger. Hon slår sig ner på en stol och hugger in på lunchsalladen. Det färdigklippta programmet har hon ännu inte sett – det krävs nerver för att våga titta. Att ta sig an ett hyllat och älskat programformat som många kommer att ha åsikter om är inte helt riskfritt.

– Jag är livrädd, jag kommer att bli kölhalad, säger hon.                   

– Att jag har mage att gå ut och ta Sten Bromans roll i ett program som folk kommer att kritisera för att det är breddat mot litteratur och konst … man kommer att ha åsikter om deltagarna, om nivån på frågorna, jag kan höra all den där kritiken redan nu, säger hon.

– Samtidigt måste vi ju våga göra på nya sätt. Det är mycket som är bättre jämfört med Sten Bromans tid, vi har till exempel medvetet lyft fram fler kvinnliga kompositörer och kvinnliga konstnärer.                     

Vad gör du om det blir kritikstorm av Fråga Lund-dimensioner?                     

– Jag får nog bara stänga av Facebook och hitta något sätt att sortera mejlen. Folk kan vara ganska elaka.               

Att tacka ja till programledarjobbet var ingen självklarhet, det krävdes lite tjat.

– Först tänkte jag ”aldrig i livet att jag vågar” men sen kom ”tänk om någon annan gör det där? Ska jag missa chansen?”

Kontrapunkt är det svåraste hon har gjort i tv, säger hon. Att leda Nobelkonserten är en västanfläkt i jämförelse.

– Tänk på Kristian Luuk i På Spåret, han sitter bakom ett skrivbord och har allt i en pärm. Jag skulle gå runt i höga klackar, hålla koll på sjutton kameror och ha alla regler och svar i huvudet – det fanns ingen teleprompter att titta på. Vi körde ofta flera inspelningar på en dag, då börjar man 07 i sminket och är klar vid midnatt. 

”Tänk på Kristian Luuk i På Spåret, han sitter bakom ett skrivbord och har allt i en pärm. Jag skulle gå runt i höga klackar, hålla koll på sjutton kameror och ha alla regler och svar i huvudet.”

Det krävdes hårt plugg för att i bästa Sten Broman-anda leda lagen genom tävlingen.                     

– Det var massor att smälla in i huvudet kring litteratur och konst, att både lära sig rätt svar och eventuella felsvar, få rätt på ryska och franska uttal.   

Tyskan var ett säkert kort – trodde hon.                     

– Tills det kom fram en äldre dam ur publiken efter sista inspelningen och sade att jag hade uttalat en tysk titel på en diktsamling fel. Det var allt hon sa! Jag brukar ju älska när P2-lyssnarna hör av sig när man har sagt fel, att de bryr sig om att det ska bli rätt, men då höll jag på att bryta ihop av gråt. Det var bara för mycket i relation till den prestation jag just hade gjort. Man tror att det är skitlätt att programleda, men det är det inte.

I början var även tävlingsdeltagarna, trots att de är experter inom sina fält -eller kanske just därför – påtagligt nervösa.                     

– Flera av dem sa att de inte hade vågat berätta att de skulle vara med i programmet. Men det här är ju underhållning – det får man inte glömma. Jag försökte lugna dem med att de var charmiga, duktiga och glittriga och om de inte kunde svaren så skulle de berätta om något annat.                     

Och det verkar ha funkat. Efter hand slappnar deltagarna av mer och mer, och samtalet om konsten, musiken och litteraturen, som är stommen i programmet, kommer igång allt mer.

– På så sätt känner jag att Kontrapunkt är oantastligt från Fråga Lund-kritiken, det är inget trams någonstans.

En annan utmaning har varit att hitta rätt nivå på frågorna. En frågeredaktion har gjort urvalet och försökt lägga det på en nivå så att det inte är för svårt för tittarna och samtidigt utmanar de tävlande. Som tv-tittare ska man både imponeras, bildas och känna sig duktig. Och det är inte alltid experterna i lagen har koll, avslöjar Ella Petersson.

– Längre in i programmet är det två kunniga personer som vid några tillfällen gör riktigt pinsamma fadäser. Jag tyckte bara det var underbart och tänker att nu kan de hemma i soffan också få känna att ”tänk att den här duktiga människan också kan göra missar.”

 

FAKTA

NAMN Ella Petersson
FÖDD 5 juli 1977
BOR Gröndal i Stockholm. Uppvuxen i Trosa
FAMILJ Två döttrar, 17 och 7 år, man och en hund
AKTUELL Programledare för Kulturfrågan Kontrapunkt och för Kulturstudion.
BAKGRUND Programledare och producent på Sveriges Radio.

KULTURFRÅGAN KONTRAPUNKT

Programledare är Ella Petersson och domare Eva Beckman. Lagledare är Rickard Söderberg, Ebba Witt-Brattström, Peter Apelgren och Monica Dominique. Programmen sänds under våren 2017. Det tidigare programmet Musikfrågan Kontrapunkt sändes i SVT mellan 1964-1998. Sten Broman var programledare fram till 1980. Under åren 1985–98 leddes programmet av Sixten Nordström.

 

Gillade du den här artikeln?

Om svaret är ja och du vill läsa fler texter av det här slaget rekommenderar vi en prenumeration på Opus – musikvärldens mest exklusiva magasin om klassisk musik och opera. Opus bjuder på initierade reportage från kunniga skribenter, det senaste från svenskt och internationellt musikliv och recensioner av de hetaste inspelningarna och föreställningarna.

Ett förmånligt prenumerationserbjudande hittar du genom att klicka på denna länk.

 

 

 

 

About The Author