Víkingur Òlafsson tolkar Bach med en vitalitet, emotionell bredd och knivskarp artikulation som passar musiken perfekt.

Jag sätter på den här intressant varierade Bachskivan utan förväntningar. Det som når mina öron är sensationellt bra. Redan i första anslaget inser jag att detta är något utöver det vanliga. Man blir glad till sinnes av det alerta, in i minsta detalj pregnanta spelet i G-dur-preludiet BWV 902. Efter det en exceptionellt briljant tolkning av Wilhelm Kempffs intrikata pianobearbetning av koralförspelet BWV 734. Pianistens förmåga att variera accenter och dynamik på mikronivå och samtidigt behålla ett kristallklart spel är exceptionell.

Víkingur Ólafsson är en makalös pianist. Det är svårt att förstå hur han förmår både kontrollera, och än mer ovanligt, variera artikulationen. Det finns också en självklar vitalitet och emotionell fingertoppskänsla som passar den här musiken perfekt.

Skivans huvudnummer, de alltför sällan spelade Aria variata, ges en värdig klarhet och genuin uttrycksfullhet som väl kan mäta sig med Glenn Goulds tolkning. De fyra preludium- och fugaparen ur Das wohltemperierte Klavier och två inventioner och sinfonior är fördömligt artikulerade och stämklara. I Marcellos oboekonsert (Bachs arrangemang), två koralpreludier i Busonis tappning och den egna versionen av första satsen i Widerstehe doch der Sünde visar Víkingur Ólafsson även prov på stor melodisk innerlighet.

Albumet avslutas med den allvarsmättade och flerbottnat komplexa fantasin och fugan BWV 904. En tydlig men instängd och något hård ljudupptagning förtar inte njutningen av det fantastiska pianospelet.

Jörgen Lundmark

Bästa spår Den mästerligt sammanhållna och starkt emotionella tolkningen av fugan i a-moll BWV 904.

Lyssna också på debutalbumet med musik av Philip Glass – samma pianistiska pregnans som i Bach

 


J.S. Bach: Klavermusik
Solist: Víkingur Ólafsson
Deutsche Grammophon 483 5022

 

About The Author