Sveriges äldsta konserthus, före detta Musikaliska Akademiens hus och konsertsal vid Nybroplan, ska säljas av svenska staten. Om riksdagen ger sitt stöd till affären innebär det ett kulturhistoriskt misstag av sällan skådat mått. Det menar klarinettisten och dirigenten Staffan Mårtensson.

”Gamla Ackis” har ett historiskt värde –  här studerade Birgit Nilsson och många andra stora svenska artister, här delades det första Nobelpriset ut – och borde vara statligt byggnadsminne. Men fastigheten har framför allt ett musikaliskt och publikt värde, här och nu.

Konsertsalen i byggnaden vid Nybrokajen är vacker, inspirerande och relativt nyrenoverad. Dess varma och tydliga naturliga akustik är enastående i Sverige. Jag har själv gett många konserter där och spelat in skivor med orkestermusik, kammarmusik, jazz, nutida konstmusik.  Att staten skulle släppa en sådan pärla till försäljning på en fri marknad vittnar om okunskap om och okänslighet för stora kulturella värden, uppskattade av medborgare och besökare.

”Hänsyn ska tas till kulturhyresgästerna”, heter det. Det är redan orimligt dyrt för fria aktörer att hyra salen. Jag tror inte det blir bättre när fastigheten ägs av till exempel en närliggande svensk storbank som expanderat i kvarteret eller något annat affärsdrivande företag. Omvända förhållanden borde råda; staten äger den attraktiva byggnaden och hyr ut dyrt till företagen och subventionerar på så sätt kulturaktörernas nyttjande av fastigheten.

”De nuvarande hyresgästerna ska få vara kvar, med visst besittningsskydd.” Det får vi väl se. Det finns risk för en Flagship Store för ekonomiska intressenter som i framtiden blir omöjliga att flytta på.

Nej, här behöver staten tänka om.  Jag läser att samma riksdag förväntas godkänna att skattepengar ska användas till att till tjugofemprocentigt överpris köpa Adelswärdska huset. Därmed ställs en monopolpjäs på den sista fastigheten i regeringskvarteren. Gott så, men staten borde visa vad den vill långsiktigt med kulturen genom att på samma sätt försäkra musiklivet tillgång till en unik konsertsal mitt i Stockholm.

I Paris brinner en nationalklenod, ett världsarv. Stat, samhälle, privatpersoner, näringsliv reagerar blixtsnabbt för att säkra återuppbyggnaden. I Stockholm vill staten sälja en kulturell juvel. Jag förväntar mig inte att näringsliv eller privatpersoner ska rycka in här när staten fallerar, den traditionen och visionen finns inte i vårt land.

Men en idé vore, om inte svenska staten avstår från försäljningen, att de kungliga akademierna gick samman och köpte fastigheten. Redan idag används konsertsalen regelbundet för flera akademiers högtidssammankomster och konferenser. Akademierna har här en chans att tillsammans visa sitt oberoende av staten och sitt ansvar för kultur och vetenskap inför kommande generationer.

Staffan Mårtensson

 

https://svenskmusikvar.se/sites/default/files/2018-02/Stefan%20M%C3%A5rtensson_fotoCarlThorborg-lores.jpg
Staffan Mårtensson är soloklarinettist i Kungliga Hovkapellet, konstnärlig ledare för Östergötlands Musikdagar och ordförande i Svenska dirigentföreningen.

Foto: Carl Thorborg

 

About The Author