fbpx

HERR ARNES PENNINGAR – FOLKOPERAN

Ingvar von Malmborg bevittnar höstens blodiga nyskrivna kammardrama på Folkoperan med musik av Peter Nordahl och libretto av Sara Bergmark Ellgren.

Den legendariske regissören Max Rheinhardt gjorde redan 1917 en uppsättning kallad Winterballade på Deutsches Theater i Berlin, vilket var en bearbetning av Selma Lagerlöfs Herr Arnes penningar. Pjäsen spelades året därpå som Vinterballader på Nya Teatern i Göteborg, nobelpristagarinnan hade själv översatt från tyska. Så har det fortsatt.

 

Denna halvt mytologiska kortroman är Selma Lagerlöfs mest lästa verk: om skotska legoknektar som på 1500-talet mördar ett helt hushåll i en prästgård utanför Kungälv, stjäl en förmögenhet i silver och bränner ner huset. En spökhistoria som framförts i många olika skepnader i Sverige. Två gånger film och givetvis radioopera, vilket senare la grunden för Gösta Nystroems sceniska verk från 1961. 2004 satte Birgitta Englin upp den som pjäs på Dramaten.

Nu har turen kommit till Folkoperan, som låtit Peter Nordahl komponera en ny opera av detta. Ett laddat gotiskt drama under en iskall vinter, när skeppen ligger infrusna i Marstrand medan knektarna otåligt väntar på att få komma hem. Centrum i Sara Bergmark Elfgrens libretto är Elsalill, den enda som överlevt massakern på prästgården. Under en natt har hon förlorat allt, men fostersystern Sigrid fortsätter att ropa i hennes tankevärld, samvetet som ständigt bråkar.

Magdalena Åbergs scenografi lutar åt tyskromantisk gotik, i mörkblått och grått. Skyltarna med snirkliga anfanger, skepparen med skägg och klassisk oljerock, det ålderdomliga vågmaskineriet och den väldiga pappersmånen. I sin regi betonar Tobias Theorell också det arkaiska, folkvisebetonade. Och blodet droppar i detta kammarspel.

Sopranen Tessan-Maria Lehmussaari i förgrunden. I bakgrunden orkestern och dirigenten Cathrine Winnes. Foto: Mats Bäcker

Programbladet talar om kvinnlig solidaritet. Jovars, sådan finns. Men betydligt starkare är det existentiella åskväder som bryter ut när Elsalill gradvis inser att hennes första kärlek, skotten Sir Archie, är den person som mördat alla i huset. Genom Elsalill går Sir Archie igenom en hård inre kamp; soldatlivets råa hänsynslöshet kolliderar med motsägelsefulla känslor av gottgörelse, längtan efter barndomsgården och behovet av att förlåta sig själv.

Det är de två och det glöder mellan dem. Och så Sigrid, den döda. Sedan släpps demonerna ut i en skoningslös triangel.

Peter Norddahls tonsvall smiter följsamt fram längs det frusna havet och bullrar lagom inne på rådhuskällaren, under kvalificerad musikalisk ledning av Henrik Schaeffer. Här finns mer av fint inristade dialoger än arior. Samtidigt jagar musiken på den emotionella stormen i ett allt ökande crescendo, nära bristningsgränsen.

Emilia Otters sopran driver högt upp i plågan över ett omöjligt val och rösten kastas fram och tillbaka. Joa Helgeson är utmärkt som gangstern i svart läder, en solistroll som verkar skriven för honom. Hans fina baryton vibrerar av allt som så länge hållits tillbaka.

Emilia Utter (Elsalill) och Joa Helgesson (Sir Archie). Foto: Mats Bäcker

Som spöksystern irrar Johanna Rudström runt på scenen i blodig särk. Ropen på vedergällning är lätta att förstå – särskilt av dem som anser att kvinnor alltid bör hämnas – men kan hon inte också unna sin fostersyster en smula lycka? Nästan operamelodram, vilket kanske är oundvikligt om man inte vill gå alltför långt från Selma Lagerlöfs ursprungstext.

I scenerna med en grupp fiskrenserskor medverkar en damkör ledda av Ulrika Tenstam och Rebecka Elsgard. Detta bryter på ett roligt och drastiskt sätt upp den bullrande inre dramatiken.

Ulrika Tenstam som fiskrenserska och damkören. Foto: Mats Bäcker

Skepparen, som får representerar naturen i denna uppsättning, sjungs av Olle Persson som sedan länge varit knuten till Folkoperan. Bra gjort.

Ingvar von Malmborg


Herr Arnes penningar
Fritt efter en kortroman av Selma Lagerlöf

Musik: Peter Nordahl
Libretto:
Sara Bergmark Ellgren
Regi:
Tobias Theorell
Musikalisk ledning/dirigenter:
Henrik Schaefer/Catherine Winnes
Scenografi och kostym:
Magdalena Åberg

Elsalill: Emilia Otter/Tessan-Maria Lehmissaari

Sir Archie: Joa Helgeson/Bernt Ola Volungholen
Sir Reginald: Kristoffer Töyrö
Skepparen: Olle Persson/Caspar Engdahl
Fiskrenserskor: Ulrika Tenstam, Rebecka Elsgard

Klicka här för att se Folkoperans egna videoklipp om operan.

Librettisten Sara Bergmark Elfgren och kompositören Peter Nordahl Foto: Mats Bäcker