Grattis Malin Byström! Förstaplatsen på årets Opuslista är din.

 

Under året har Malin Byström tilldelats det prestigefyllda International Opera Award som bästa kvinnliga sångare. Hon har också utnämnts till hovsångerska. Till det ska läggas alla konstnärliga framgångar: Fältmarskalkinnan, Fedora, Salome och en bejublad premiär som Tosca hör till rollgalleriet för 2018. Bo Löfvendahl och Mats Bäcker har träffat en operastjärna som pendlar mellan Stockholm och världens största operascener – alltid redo för nya utmaningar.

 

Text: Bo Löfvendahl, foto: Mats Bäcker

När Malin Byström i våras utnämndes till International Opera awards bästa kvinnliga sångare höll hon ett tacktal i bästa Oscarsstil. Vi kunde höra det i P2 tack vare radiojournalisten Kerstin Berggren, som sände direkt från London. Publiken skrattade när hon tackade sina föräldrar för alla tråkiga konserter de tvingat henne att sitta igenom – sagt med mycket kärlek förstås. För Malin Byström är mer eller mindre uppväxt framför ett notställ, impregnerad i musik från tidig ålder med föräldrar som bägge var professionella musiker. Det har präglat henne, berättar hon, när vi träffas över en kopp te i Stockholm som nu är hennes hemstad. Men allt började i Helsingborg.

Vad betydde det att växa upp i en musikerfamilj?

– Hur mycket som helst. Pappa var förste flöjtist i Helsingborgs konserthus i många, många år, och mamma var organist. De repade och övade hela tiden. Så det absolut tryggaste jag vet, det är ljudet av när mina föräldrar övar. Jag sjöng med i pappas flöjtövningar. Dem kan jag fortfarande, säger Malin Byström och tar direkt tonerna i en flöjtskala.

Så egentligen är det hennes dröm att ha en pianist i huset och kanske en violinist eller en flöjtist också, säger hon.

– Kanske det är därför jag ska ta min son till fiollektioner så fort vi har pratat färdigt? Och min dotter börjar redan bli jätteduktig på piano. Jag spelade också piano i många år, fast jag övade nog inte tillräckligt mycket.


Malin Byström berättar att hon sjungit i kör sedan hon var liten och älskade att stå på scenen.

– Jag var nog lite av en teaterapa som showade och sjöng så fort jag fick tillfälle. Vi satte upp musikaler i kyrkan. Jag tyckte om att få positiv feedback och började ta sånglektioner när jag var 15 kanske. I kör hade jag sjungit sedan jag var 7.

När började du se sången som ett framtida yrke?

– Det var nog ganska tidigt, jag visste väl om det redan som tonåring. Då började jag satsa på sången, med piano som andra instrument.

Efter gymnasiet blev det sedan ett år på folkhögskola i Härnösand och sedan Musikhögskolan i Göteborg. Scenisk framställning fanns med redan där, vilket gjorde att operan kom in tidigt i Malin Byströms utbildningsbana.

Hur vill du ha balansen mellan opera och konsertsång?

– För mig har operan absolut varit 80-90 procent. Men romanser är nyttigt för rösten, och det är roligt med den frihet som konsertsång ger. Man har ju inte repetitionsperioder med regissör och kostymprovning och så vidare. Jag känner mig väldigt hemma på konsertscenen – det är ju liksom hemmaplan. Jag satt av många konserter som liten, hade tråkigt, skruvade på mig och ville ha godis. Men med tiden kom jag att uppleva mycket i musiken, och den blev en naturlig, nödvändig del av mitt liv. Barndomens konserter gav mig en fantastisk vana vid hela den musikaliska genren.


Har priset haft någon betydelse för dig?

– Ja det har det faktiskt. Det märker jag på att jag blir mer nämnd nu i operatidningar och på flera internationella sajter.

I och med Salome i Amsterdam och London och att Malin Byström sedan fick Opera award-utnämningen har hon gått upp ett pinnhål i karriären.

– Det märks på de erbjudanden jag får. Och det är väl bra. Men det som har blivit svårt nu är att ta beslut som gäller flera år framåt i tiden. Hur känns det för mig och familjen då? Det är förstås ett lyxproblem, men mycket tid går åt att fundera.

Och så dessutom hovsångerska! Hur känns det?

– Det känns jättebra! Det är verkligen ett erkännande. Man kanske tänker för sig själv att det betyder väl ingenting, men det känns ändå som att det är lite viktigt. Jag har fått en titel!

Malin Byström har de senaste åren gjort flera uppsättningar med Christof Loy som regissör. Hon beskriver glädjen i att medverka i hans produktioner, däribland ”Rosenkavaljeren” som gått i två omgångar på Kungliga Operan.

– De är fulla med detaljer och det tycker vi om. Jag tror vi har en bra förbindelse – fast det kanske han har med många. Men jag märker att jag har utvecklats när vi har fått känna på varandra. Han har stor auktoritet och i början hade jag väldig respekt och försökte göra rätt hela tiden. Nu har jag kommit över det och vågar fråga och ge mer av mig själv. Det är roligt att ha den arbetsrelationen med någon som också tycker om att analysera vartenda ord. Det är bra med lite motstånd.

– Jag är ganska van att jobba snabbt. Och då finns alltid en risk att man använder lösningar som man har gjort förut. Det blir en lite liknande gestaltning för att man vet att det funkar. Christof Loy ser sånt, och är allergisk mot det.

Och nu ska ni göra ytterligare en Straussopera tillsammans.

– Ja det ska bli så roligt att göra just ”Capriccio” med honom. Det är ett lite svårare stycke, lite torrare. Och det har inte lika stor publik. Men det kommer att bli roligt, fullt av detaljer!


Ja, mycket Richard Strauss har det blivit. Capriccio blir Malin Byströms fjärde Straussopera på ganska kort tid, efter ”Arabella”, ”Rosenkavaljeren” och ”Salome”.

– Jag älskar att sjunga Salome och min Salomeresa har ju varit jättespännande: Amsterdam, London, inhopp i Salzburg, och jag har fler inplanerade på fantastiska scener. Men jag har ingen lust att gå in på en diet med bara Strauss. Jag behöver sjunga andra saker emellan.

Hur ser en bra blandning ut för dig?

– Jag är mån om att behålla en bred repertoar. Det är verkligen inte självklart att en skandinav får sjunga det italienska. Men det måste också få plats. Den ideala mixen är ungefär 50/50 av italienskt och tyskt. För mig är det som om Wagner, Mozart och Verdi hör ihop. Och det passar mig. Puccini är något annat. Och Strauss. Det kräver en stränghet i tekniken helt enkelt, en annan kontroll.

Du har sjungit många sorgliga roller. Finns det inte en komedienn där inne också som borde få komma ut?

– Ja vad kul det vore att få utrymme för det! Jag tänkte mycket mer på det för några år sedan. Men nu har jag nog gett upp om att få göra dem – har du något förslag? Det finns inte så många roller som passar mig längre. Alice i ”Falstaff”, kanske? Jag kan ju fortfarande göra Mozart, men det blir ju mindre och mindre. Det är repertoaren det är fel på …


Malin Byström beskriver det som att hennes rösttyp begränsar vilka människoöden hon får gestalta. Men även tragiska kvinnoöden har förstås olika temperament.

– Tosca är i och för sig också en tragisk rollgestalt, men det är härligt att få vara så aktiv som hon. Att få styra handlingen. Man får syn på den där kniven och tänker: Jävlar, jag ska inte låta honom göra det! Jag tar kniven! Jag gör det!

Med brinnande ögon spelar Malin Byström upp mordscenen när Tosca sticker kniven i Scarpia. Sedan är det dags att åka hem till Tullinge och hämta sonen för hans fiollektion. Där har hon och maken Markus Schwartz, som också är sångare, byggt ett nytt hus med plats för varsin studio. Kanske även nästa generation tycker att det tryggaste som finns är att höra mamma och pappa öva skalor?

 

Vilka knep de andra 19 åtråvärda placeringarna på årets Opuslista? Klicka här så får du svaret!

 

Malin Byström

Född 3 september 1973
Bor i Tullinge utanför Stockholm
Familj Markus Schwartz, baryton, barnen Love 14, Siri 9, Alvar 6

Kommande roller

Elisabeth i Verdis ”Don Carlos” på Wiener Staatsoper mot Jonas Kaufmann och Elina Garanca.
Salome på La Scala i Milano med Riccardo Chailly
Grevinnan i Strauss ”Capriccio” i Madrid
Senta i Wagners ”Den flygande holländaren” på Royal Opera i London
Minnie i Puccinis ”Flickan från västern” på Kungliga Operan i Stockholm


Malin Byström som Fedora på Kungliga Operan tidigare i år. Till höger Daniel Johansson i rollen som Loris Ipanov.

 

I radio i januari

I P2 Live 10/1 2019 sänds en konsert från Malmö Live med nya sånger som Brita Byström skrivit direkt för Malin Byström: ”Notes from the city of the sun”.
Missa inte!

 

De har toppat Opus-listan

2017 Ann Hallenberg, mezzosopran
2016 Iréne Theorin, sopran
2015 Patrik Ringborg, dirigent
2014 Anna Larsson, alt
2013 Aurora, kammarmusikcentrum
2012 Martin Fröst, klarinettist
2011 Malena Ernman, mezzosopran
2010 Christian Lindberg, trombonist
2009 Nina Stemme, sopran
2008 Peter Mattei, baryton

 

 

 

About The Author