Smetanas orkesterlyrik komponerad i 1850-talets Göteborg i ny utgåva från Naxos.

En svensk tänker gärna att Bedřich Smetana inspirerades av Ack Värmeland du sköna när han komponerad sin Moldau. De båda musikstyckena har uppenbarligen stora likheter, men som så ofta annars i musikhistorien är det inte lika lätt att fastslå var ett tema uppkommit. Den folkmelodi som Värmlandsvisan bygger på är en melodi som sjungits i Östergötland med omnejd åtminstone sedan 1700-talet. Samtidigt finns melodin i andra länder, som till exempel i Israels nationalsång Hatikvah. Hur Smetana fick fatt på det vackra temat kan vi idag inte med säkerhet säga.

Helt klart är att han bodde i Göteborg i fyra och ett halvt år, mellan oktober 1856 och våren 1861. Vistelsen i staden tycks åtminstone inledningsvis ha varit framgångsrik. Smetana kunde som musiklärare tjäna betydligt bättre när han undervisade Göteborgssocietetens döttrar än hemma i Böhmen. Med en stadsbefolkning på bara lite drygt 25000 invånare var det dock ingen stor kulturmetropol han förtjänade sitt levebröd i. Han skriver till vännen Liszt tidigt 1857: ”Människorna sitter ännu här fastlåsta i en antediluviansk konstuppfattning. Mozart är deras idol, fastän de inte riktigt förstår honom. De är rädda för Beethoven och anser Mendelssohn vara onjutbar, och de nya känner de inte alls till.”

 

”Mozart är deras idol, fastän de inte riktigt förstår honom.”

 

Trots motståndet mot ny musik vågade Smetana, som även var ledare för Harmoniska sällskapets kör och orkester, introducera musik av både Mendelssohn och Liszt. Det var också den senare som inspirerade Smetana att skriva egna orkestertondikter. Tre av de här verken kom till under åren i Göteborg, men inget har med något specifikt svenskt att göra. I Richard III (Shakespeare), Wallensteins läger (efter en pjäs av Schiller) och Hakon Jarl (inspirerad av en dikt av Oehlenschläger) hörs Smetana ungdomligt vitala och melodiskt inspirerade tonspråk. Det ska sägas att det här knappast hör till tonsättarens verkligt personliga verk. Mest omväxlande är Wallensteins läger, där Smetana även fogar in folkmusikmotiv från hemlandet.

Slovakiska filharmoniska orkestern ger prov på fin spänst och god klang, men de kämpar med musikens alltför många upprepningar. Leoš Svároský hade också behövt vara en smula mer varierad i sin frasering och betoningar. Det känns väl rutinmässigt för att riktigt övertyga. Att orkestern är placerad förhållandevis långt bak i ljudbilden understryker det lite anonyma intrycket.

Jörgen Lundmark

Höjdpunkt Den kortare och mer koncentrerade Festiv symfoni, komponerad ett par år innan Göteborgsvistelsen.


Bedřich Smetana

Svenska symfoniska dikter
Slovakiska filharmoniska orkestern,
dirigent Leoš Svároský
Naxos 8.573597

 

About The Author