Interkulturellt och intensivt när öst möter väst i Atlas Ensemble.

En komposition värd hundratusen dollar – en sådan musik måste man ju bara gilla. Eller?

Sedan 1985 har den amerikanska Grawemeyerstiftelsen årligen belönat nyskrivna verk: alltifrån Lutosławskis tredje symfoni, ”Asyla” av Thomas Adès och svensk-serbiske Djuko Zivkovics ”On the Guarding of the Heart” till 2019 års ”Nomaden” av holländaren Joël Bons. Det senare föredömligt snabbt utgivet av BIS i ett likaledes föredömligt energisnålt pappfodral.

Och ja! Denna timslånga världsomspännande odyssé med en briljant cello som färdledare hör till mina häftigaste och roligaste lyssnaräventyr på mycket länge. Här har Joël Bons samlat sina insikter i utomeuropeisk musikkultur på ett helt fascinerande vis med sin Atlas Ensemble. En kammarorkester som också utgör plattform för möten mellan västerländsk och österländsk kultur: stråkar på sarangi och kamancha, strängar på setar, blås på japanska och kinesiska munorglar …

Kulturell appropriering? Nej, Bons låter alla Atlasartister ge uttryck för sin särart, teknik och konst i ett samspel som är oavbrutet fängslande och inte minst charmerande. Särskilt som briljante cellisten Jean-Guihen Queyras så suggestivt binder samman verkets ”passager” mellan olika solo, duetter och ensembler. Tänk en ensam kinesisk tvåsträngad erhu som slutar som primarie i en stråkkvartett. Eller den blyga kaukasiska kamanchan som bjuder upp till jazzigt jam. Den enda besvikelsen är att dudukens vackra sång slutar för tidigt.

Det är frestande att använda texthäftet som ständig lyssnarguide över raden av aha-upplevelser, men jag rekommenderar också att bara åka med i ”Nomaden”. Allra helst få uppleva Atlas Ensemble live. Ta den till Sverige!

Camilla Lundberg

Höjdpunkt ”Erhungi” där cellon kommer loss med kinesisk fiddla och munorgel


Joël Bons: Nomaden
Jean-Guihen Queyras/Ed Spanjaard
BIS 2073

 

About The Author