Orwells politiska allegorier fortsätter att oroa på scenen
Vissa verk behöver ligga till sig längre än andra. När Lorin Maazels Orwellopera 1984 hade premiär i London för drygt tjugo år sedan blev den sågad jäms med fotknölarna. Musiken ansågs sakna substans, texten var för kitschig och melodierna ibland på gränsen till musikal. Operakomponerande var kanske inte den amerikanske dirigenten och tonsättarens främsta gren. Men lyssnar man igenom Maazels debutopera i en filmad inspelning från Covent Garden är det svårt att avfärda premiäruppsättningen som ett rent prestigeprojekt.
Maazels pastischartade, ständigt skiftande tonspråk fungerar förvisso mer som ytligt soundtrack än fördjupande undertext. Men det kan man säga om många nutida operor. Ändå skulle det dröja ett bra tag innan Theater Regensburg såg potentialen bortom regissören Robert Lepages högteknologiskt totalitära iscensättning. När den tyska teaterinstitutionen satte upp operan på nytt 2023 var tajmingen mer tacksam och mottagandet varmare.
”Krig är fred. Frihet är slaveri. Okunnighet är styrka”, heter det i George Orwells dystopi. De fiktiva slagorden ekar kusligt aktuellt i postsanningarnas tidevarv, där Storebror övervakar varje steg vi tar i sociala medier. Sådant som för bara några år sedan lät som bakvänd logik hämtad från svunna tiders Sovjetunionen eller Nordkorea har blivit vardag i Donald Trumps USA. Inte undra på att den brittiske författarens politiska allegorier plötsligt har en given plats på operascenen.
I höst skulle Theater Regensburgs uppsättning av 1984 ha nått GöteborgsOperan som hyrproduktion. Men inkörningen av husets nya scenmaskineri har tagit längre tid än beräknat, och den planerade spelperioden har skjutits upp. Ambitionen är nu att operan ska ges våren 2028. Men de senaste åren har också tonsättaren Alexander Raskatovs operaversion av Orwells Animal Farm spelats hos flera europeiska operahus, däribland på Nationaloperan i Helsingfors i fjol. När Orwell på fyrtiotalet skrev sin satiriska fabel om djuren som gör uppror mot sin husbonde, men snart anammar människans härskartekniker var det för att belysa hur den ryska revolutionen resulterade i den minst lika förtryckande sovjetregimen.
Rsakatov är sedan länge verksam i väst, men född i Moskva samma dag som diktatorn Josef Stalin begravdes. I operan har han införlivat egna erfarenheter av Rysslands turbulenta historia. Så sent som 2018 uruppfördes en opera av honom på Mariinskijteatern i Sankt Petersburg som det nu talas tyst om. (Den hette Eclipse och handlade av allt att döma om dekabristupproret – ett misslyckat försök till adlig militärkupp i Ryssland 1825.) Men inför nypremiären av Animal Farm på Wiener Staatsoper i somras underströks operans aktualitet mot fonden av autokratiska allianser mellan Putin, Xi Jinping och Trump.
Den italienske regissören Damiano Michieletto har varit djupt involverad i arbetet med Raskatov och librettisten Ian Burton. Att teamet låter handlingen utspela sig i ett slakthus ger Orwells allegori ytterligare en modern djurrättsdimension. Parollen “Alla djur är jämlika, men vissa är mer jämlika än andra” projiceras med chockrosa neonbokstäver i fonden, medan sångarna bär antingen djurmasker eller blodiga slaktarförkläden i denna spektakulära, populära och prisade samproduktion om grisarnas revolution.
Även la Monnaie-operan i Bryssel ligger i framkant på Orwellfronten. Våren 2027 sätter man upp kammaroperan Burmese Days efter debutromanen med samma namn. Boken bygger på författarens egna erfarenheter som polis i brittiska Burma (dagens Myanmar) och huvudpersonen, engelsmannen John Flory, är kritisk mot kolonialmakten som han själv är en del av. När operaversionen med musik av den thailändsk-brittiska tonsättaren Prach Boondiskulchok
utforskar samma historia ur ett sydostasiatiskt perspektiv kan det bli både klangligt och tematiskt
intressant.




