Kungliga Filharmonikernas hornsektion briljerar i Schumanns sällan framförda Konzertstück.

Robert Schumanns Konzertstück för fyra horn och orkester, komponerad 1849, är ett av hans mest negligerade verk. Stycket hade en succéartad premiär men föll sedan i glömska, kanske beroende på de höga krav som ställs på de fyra hornsolisterna. Men idag råder det ju ingen brist på skickliga musiker, så man kan verkligen undra varför musiken inte spelas oftare. Här finns många av de ingredienser som gör att Schumanns orkestermusik överhuvudtaget är så hörvärd: det målande romantiska tonspråket, den glödande energin och inte minst den gripande stämningsfullheten och högtidligheten.

Sakari Oramo har en fin känsla för den här musiken och Markus Maskuniitty, stämledare i Kungliga Filharmonikerna och hans kolleger i orkesterns hornstämma behärskar den här svårspelade musiken minst sagt magnifikt. Lite synd är det att övriga verk på den här skivan inte håller samma musikaliska nivå. Men Saint-Saëns Morceau de concert har sin charm och här får Maskuniitty återigen möjligheten att briljera med sin härliga musikalitet.

Det är ändå Konzertstück som gör den här skivan till ett måste. Hyser du en förkärlek för Schumanns symfonier eller uvertyrer vågar jag nästan lova att du kommer att uppskatta den här musiken. Det är svårt att tänka sig att verket kan göras bättre än så här.

Axel Lindhe

 


Solistkvartetten i Konzertstück. Från vänster: Monica Berenguer Caro, Kristofer Öberg, Martin Schöpfer och Markus Maskuniitty. Foto Håkan Larsson

 


Robert Schumann: Konzertstück for four Horns and Orchestra, Adagio and Allegro
Camille Saint-Saëns: Morceau de concert
Reinhold Glière: Horn Concerto
Markus Maskuniitty
Kungliga Filharmonikerna
Dirigent: Sakari Oramo
Ondine ODE 13392

 

About The Author