Alexander Melnikov och Isabelle Faust spelar Mozarts violinsonater med stor intensitet.

Mozarts sonater brukar spelas med förhållandevis liten dynamik, där instrumentklangen är nyanserad och vacker. När Isabelle Faust och Alexander Melnikov framför tre verk för fortepiano och violin är resultatet betydligt mer dynamiskt och djärvt. Här finns också en extra poäng att lyfta fram musikens originaltitel, eftersom pianisten spelar på en kopia (ur hans egen samling) av ett historiskt instrument från 1795. Det krävs en viss tillvänjning att ta till sig detta klavers spröda klang, det ska erkännas.

Det är således fråga om tidstrogna tolkningar med allt vad det innebär: expressiva avstanningar i övergångar mellan olika musikaliska partier, förlängningar och förkortningar av toner och en rytmisk vitalitet som är mindre vanlig i Mozartspel. Det kan också kännas ovant för den som vanligtvis lyssnar på tolkningar med moderna instrument. Samtidigt är de här de utan tvekan mest innehållsmättade och nyansrika framförandena jag hört av de tre verken. Särskilt det mörker och sorg som hörs i e-mollsonaten KV 304 griper tag. I andra änden av spektret en synnerligen briljant tolkning av Mozarts sista violinsonat. Kanske litet väl temperamentsfullt spelad särskilt i första satsen, men samtidigt är det ett framförande som inte lämnar någon oberörd.

Utan undantag är de båda musikerna enastående följsamma. Minsta gest betyder något och inget kan kallas för ackompanjemang. Det här är två likställda interpreter som spelar tillsammans. Upptagningen är dock inte lika detaljerad och balanserad; instrumenten tycks alltför långt från mikrofonerna och klangen aningen vass i starkare passager.

Jörgen Lundmark

Höjdpunkt Den mångskiftande och överraskande tragiskt hållna tolkningen av första satsen i KV 304.


Mozart
Sonater för pianoforte och violin, vol.1
Alexander Melnikov piano, Isabelle Faust violin
Harmonia Mundi HMM 902360

 

 

About The Author