fbpx

Efterlängtad konsertsamling

Tre nordiska instrumentalistgiganter har tagit sig an varsin solokonsert av Bent Sørensen.

Musik av den danske tonsättaren Bent Sørensen (född 1958) är alltid en begivenhet. Ofta hemsökt av det förflutna, men ändå närvarande i nuet.

På albumet Concertos samsas tre sinsemellan olika solokonserter framförda av en skandinavisk topptrio i samspel med antingen Danmarks Radios symfoniorkester eller Norska kammarorkestern under ledning av Thomas Søndergård respektive Per Kristian Skalstad.

Busonis transkription av en Bachkoral framförd av Leif Ove Andsnes i en pianobar gav inspiration till Sørensens andra pianokonsert La Mattina (Morgonen). I motsats till det dunkelt osaliga soundet i föregångaren La Notte (Natten) handlar det inledningsvis om gryningsgrubblerier i övergången från mörker till ljus. Stråkar vassa som glaskanter och en fritt pulserande energi präglar också detta femsatsiga verk med reminiscenser av både Bach och Grieg.

Som en förlängning av orkestern snarare än virtuos antagonist låter Sørensen i sin tur Martin Fröst göra flyktförsök i Serenidad. Den svenska klarinettfantomen tycks ömsom fågelfri och ömsom fängslad, både sjungande och spelande för sig själv i ett surrealistiskt drömlandskap med ett sakralt eko av äldre kyrkomusik. En hel kör av klarinetter utplacerad runt om i konsertsalen förstärker dessutom den spatiala – rumsliga – dimensionen på denna liveinspelning.

I trumpetkonserten är det norska Tine Thing Helseths fanfarer som ur fjärran träder in i en klangvärld, där orkestern drygats ut med sandpapper och två flöjter möter upp likt nyfikna djur. Liksom i klarinettkonserten tycks solisten både omringad och sorgset övergiven, oförmögen att undslippa sitt öde trots att Helseths milda ton är både längtande och lyrisk.

Concertos är nutida klassisk musik när den är som mest välkomponerad, men minst krävande att lyssna på.

Johanna Paulsson


Bent Sørensen
Concertos
(Dacapo Records)