Matthias Goerne och Jan Lisiecki bjuder på magnifikt samspel i Beethovens lieder.
Det här är en inspelning som lyfter fram en förbisedd del av Ludvig van Beethovens tonsättarskap – sångerna. Matthias Goernes baryton flätas samman med Jan Lisieckis pianostämma. Ord och musik blir till ett i en konstnärlig helhet som är svår att värja sig mot. Röst och piano förmedlar Beethovens sånger med direkthet, helt utan manér.
De sex sångerna i An die ferne Geliebte är som att lyssna till en tavla av Caspar David Friedrich. Kännare av Beethovens verk har presenterat olika tolkningsalternativ till sångcykeln. Är det Beethoven som skriver till sin »odödliga älskade« som gäckat musikvetenskapen i mer än tvåhundra år? Eller är det sånger som riktar sig till en avliden käresta? Det är upp till oss att tolka, men vad som är sant och inte är ointressant för lyssningsupplevelsen.
Pianoackompanjemanget har en större komplexitet än vad Schuberts lieder erbjuder. Beethoven kräver mer av pianisten. Den utmaningen hanterar Jan Lisiecki perfekt och hans erfarenhet av symfonisk pianorepertoar märks när varje sång blir en konsert i miniatyr. Fortsätter man jämförelsen mellan Schubert och Beethoven ser vi även en stor skillnad i produktionstakt: Schubert skrev sexhundra sånger mot Beethovens cirka åttio (om man inte räknar hans folksånger från 1810-talet).
Matthias Goernes stämma ger orden kött och blod. Det är elegant när det är berättigat och grovhugget när så krävs. Det här är sång på liv och död och man önskar att musiken inte tog slut.
Carl-Henric Malmgren
Ludwig van
Beethoven – Lieder
Matthias Goerne, baryton
Jan Lisiecki, piano
(Deutsche Grammophon)
