Vilken är din roll i ekosystemet: som musiker, politiker, förälder eller student? Som publik är du värdefull, och tar du med en vän gör du ännu mer skillnad.
FÖR ETT PAR veckor sedan var jag på en operakonferens i Stockholm. En skugga av osäkerhet hängde över dagarna. Det handlar inte längre om post-pandemi, utan om hur en längre period av musikalisk utbyggnad och utveckling under andra halvan av 1900-talet nu definitivt tycks ha passerat en kulmen. En av konferensdeltagarna kom från Rumänien och berättade att det fanns fjorton symfoniorkestrar när han flyttade till Nederländerna för 25 år sedan. Idag? Åtta. English National Opera hotas ständigt av nedläggning och BBC meddelar att det måste sparas. På närmare håll ska Musik i Uppland spara fyra miljoner kronor nästa år, vilket innebär att Uppsala Kammarsolister ska läggas ner, och Förstudien från Statens Fastighetsverks gällande Kungliga Operans renovering signalerar en tondövhet som är lika sorglig som skrattretande.
URHOLKADE bidrag genom uteblivna uppräkningar och inflation är ett enormt problem, men det finns ännu större utmaningar för vår bransch: vi måste kunna svara på varför musiken behövs. Allt är givetvis inte mörkt. Ljusglimtar finns definitivt, inte minst i de innovativa och välkomnande sommarfestivalerna.
TALESPERSONERNA måste bli fler och också betydligt mera närvarande i den dagliga debatten. När det ska skäras kommer insändarna och upprop. Men då kan det vara för sent: nedskärningsidén har slagit rot och (de ynka) besparingarna har i värsta fall räknats hem i kommande budgetar. Det räcker alltså inte att höja rösten när det är dags att rädda en orkester, vilket i värsta fall kan tolkas som simpelt protektionistiskt skråtänkande.
I STÄLLET för tillfälliga hjälpaktioner behövs ett pågående samtal med vår omvärld, om det meningsfulla med pusselbitar som undervisning, kulturskola eller kulturjournalistik. Frågorna är nämligen våra att lyfta, i allt från debattartiklar, kampanjer till ett långsiktigt lobbyarbete från ett samstämmigt musikliv. En växande skara beslutsfattare ser musikundervisning som ett särintresse, men vi är långt fler som ser musiken som något omistligt och allmänmänskligt. Är det då inte vår sak att också stå upp för det?
NÅGRA som gör mer än de flesta är sommarens många festivalarbetare som utgör en stormflod, inte sällan av ideella krafter. Detta nummer är en hyllning till alla er. Ni låter oss alla komma närmare musiken. Tack!
Vilken är din roll i ekosystemet: som musiker, politiker, förälder eller student? Som publik är du värdefull, och tar du med en vän gör du ännu mer skillnad.
TÄNK PÅ DETTA i sommar, och hylla i handling alla de frivilliga unga gröna musiker och etablerade rävar som på sin fritid lägger tid på att skapa något fantastiskt i sommarens många musikaliska satsningar. Det är inget att ta för givet. Tvärtom.
Johannes Nebel
