Chiaroscurokvartetten struntar i den wienklassiska etiketten. Och det är bra.
Tydligen led Joseph Haydn aldrig av idétorka. Tvärtom. Det handlade inte bara om idéöverflöd, utan om ett direkt plågsamt pockande av motiv. »Min fantasi spelar på mig som om jag vore ett klaver. Jag är nog ett levande klaver«, konkluderade Haydn till sin biograf Dies.
Det blev till ett lidande för den åldrande Haydn när han var alltför fysiskt svag för att överföra sin motivrikedom till notpapperna. Men en välsignelse, självklart, under hans många år i furstlig tjänst – och till musikers och lyssnares tidlösa glädje för flera hundra år framöver.
När man tränger in i Haydns värld häpnar man dessutom över hans outsinliga fantasi att utveckla alla dessa idéer. Gäller det hans sena symfonier och stråkkvartetter så tillkommer en frihet och självmedvetenhet i gestaltningen; en känsla av mästerskap bortom konventionens ramar. Som i öppningen på den första i hans sista set av sex kvartetter, opus 76:1, där de fyra stråkarna plötsligt tycks strunta i etiketten, avbryter promenaden och samfällt ruskar om på stället i vilt brutna ackord. Ett stycke punk i wienklassicism.
Chiaroscuro fattar galoppen. Det finns så många snarlika stilistiska kast, alltid snitsigt infogade, i det haydnska narrativet. Det sena 1700-talet såg starten på den Shakespearevurm som skulle prägla den kommande romantiken. Hos Haydn som de plötsliga svängningarna mellan högt och lågt, sublimt och rustikt, dur och moll. Chiaroscuro lever upp till sitt namn och skuggar vackert det Beethovenklingande adagiot för att låta det spricka upp i synkoperat glitter.
De fyra medlemmarna, med välkända Alina Ibragimova som primarie och Emilie Hörnlund från svenska Hovkapellet på altfiol, har spelat ihop i femton år nu. Med sin spanska violinist och franska cellist äger samspelet rent geografiskt rum där det råkar passa fyra upptagna scheman. Men det är verkligen en samspelad klang de levererar på sina sensträngar och de kombinerar på ett underbart sätt stilkänsla med högt driven teknik och stor fantasi.
Det är klassisk kvartettmusik på tyska som de hittills gett ut på skiva; från Haydn till Mendelssohn. Färskast de tre första kvartetterna i Haydns mäktiga opus 76: utöver nr 1 också Kvintkvartetten och Kejsarkvartetten. Geniala kompositioner i utsökt framförande. Nu längtar jag bara efter deras opus 76 nr 4–6.
Camilla Lundberg
Joseph Haydn
String Quartets op 76: 1–3
Chiaroscuro Quartet
(BIS)
