Johanna Paulsson konstaterar att årets Birgit Nilsson-pristagare är helt i sångerskans anda.

Den La Nilssonska lantgården i Svenstad är numera museum. Men det var ute på potatisåkern i Bjärebygden som den svenska världssopranen kultiverade sina stämband av stål. I år hade även tillkännagivandet av Birgit Nilsson Prize – till summan sett världens största musikpris – återbördats till den skånska myllan och nog kan man beskriva årets mottagare som just jordnära.

Senast priset delades ut, 2018, gick det för första gången till en kvinna tillika tydlig arvtagare: Nina Stemme. Nytt för i år – sedan stiftelsen flyttat hem till Sverige och statuterna uppdaterats enligt en uttalad, men från början inte inskriven önskan från Birgit Nilsson – är möjligheten att inkludera instrumentalister. Direkt tog man chansen att lyfta fram en ypperlig sådan: den amerikanske cellisten Yo-Yo Ma.

Valet är både förutsägbart och oväntat på samma gång. Polarpriset fick han redan 2012 och nu kan man nästan tala om ombytta roller när de gäller dessa två konkurrerande musikpris. Medan Polarpriset ofta betonat musikens världsförbättrarpotential, har det prestigefyllda Birgit Nilsson-priset snarare representerat finkulturell flärd. I år gick det klassiska Polarpriset emellertid till konstmusikaliskt spetskompetenta Ensemble intercontemporain.

Om någon är lika mycket humanist som solist så är det i sin tur Yo-Yo Ma med en 50-årig karriär som genremässigt vidsynt musiker, känd för såväl mångkulturella projektet Silkroad som excellens i standardrepertoaren. På Konserthuset Stockholm framför han dagarna före prisutdelningen i höst Dvoráks cellokonsert. Men det första jag kommer att tänka på vid tillkännagivet är något helt annat.

I början av mars cirkulerade en liten filmsnutt i sociala medier. Någon hade gått förbi ryska ambassaden i Washington DC och fått syn på en vardagligt klädd man med cello. I protest mot invasionen av Ukraina stod Yo-Yo Ma där och spelade intill en provisorisk gatuskylt med texten ”President Zelensky Way”. Tidigare har han lika chosefritt framfört Bach vid mexikanska gränsen som en diskret protest mot dåvarande president Trumps migrationspolitik.

Birgit Nilsson Prize har tidigare tilldelats den spanske tenoren Plácido Domingo, den italienske dirigenten Riccardo Muti och Wienfilharmonikerna. De sistnämnda lovade använda den nätta prissumman om 1 miljon dollar till att utveckla och öppna arkiven – inte minst för forskning om orkesterns nazistiska förflutna. Den internationella utmärkelsen som instiftades 2009 betonar i första hand konstnärliga meriter.

Men under övriga kriterier nämns även ”engagemang i allmänna humanitära frågor, dock inte av politisk karaktär.” När coronapandemin placerade världen i karantän kablade Yo-Yo Ma genast ut små hemma-hos-framträdanden under vinjetten #SongsOfComfort. Tröst och humanism är gravt missbrukade kulturklyschor. Men om det finns en musiker som faktiskt förkroppsligar något sådant i ordens sanna bemärkelse så är det Yo-Yo Ma.

Johanna Paulsson

About The Author