Albert Rubenson väcks till liv i känsliga tolkningar av Caroline Gentele och Victoria Power.
Albert Rubenson (1826–1901) flyttade redan som artonåring till Leipzig för att studera vid stadens nya musikkonservatorium som Mendelssohn nyligen hade startat. Rubenson spelade i den berömda Gewandhausorkestern och tog bland annat lektioner i komposition för den danske tonsättaren Niels W. Gade. Väl hemma i Stockholm igen följde en kort karriär som altviolinist i Hovkapellet och han började också en bana som skribent i musiktidskrifter. Här argumenterade han för de konstnärliga ideal som han kommit i kontakt med under tiden i Leipzig, men också för en standardhöjning av svenskt musikliv, som han fann alltför amatörmässigt.
Som tonsättare har Rubenson beskrivits som Sveriges första nationalromantiker, men också som ”en svensk Grieg” och när jag lyssnar till den här skivan – mig veterligen den första inspelningen av dessa fina sångcykler – känns båda epiteten helt i sin ordning. Medan Rubenson i sin orkestermusik komponerade i såväl Gades, Schumanns som Mendelssohns efterföljd, är stämningen i sångerna mer uppenbart nordisk.
Det är märkligt vad vi i det här landet tycks ha svårt för att värdesätta våra egna tonsättare. Albert Rubenson tycks mig som ännu en av dessa svenska musikskapare som är alltför lite känd och som inte har fått den uppskattning han förtjänar. Caroline Gentele tolkar Rubensons sånger med underbar inlevelse och Victoria Power svarar för känsligt och lyhört ackompanjemang vid pianotangenterna. En skiva som starkt rekommenderas för alla med minsta intresse för bortglömd svensk nationalromantik.
Axel Lindhe
Rubenson, Albert
Songs for Voice and Piano
Caroline Gentele, sopran; Victoria Power, piano
Sterling CDA 1839
