Carlo Felice Cillario skänker djup och inlevelse i Kungliga Operans Tosca från 1984.
Kungliga Operan har genom åren gett långt över hundra föreställningar av Puccinis Tosca. Efter den italienska premiären år 1900 dröjde det bara fyra år innan stockholmarna kunde se sin första uppsättning.
Repertoaroperor lider av en gemensam svaghet – risken för upprepning. Det kommer an på det konstnärliga teamet att locka fram något som kan väcka nyfikenhet trots det välkända.
Den live-inspelning från 1984 som nu föreligger från Sterling kämpar med obalans mellan orkester och sångare. Ljudet är burkigt. Sångarlaget lyfter däremot upplevelsen. För de som inte hade möjlighet att höra basbaryton Erik Sædén på scen är detta en inspelning att gå till. Han sjunger polischefen Scarpias parti med svart grus i rösten. Även i de varma partier där han försöker locka till sig Toscas kärlek väller ett känslomörker över scenkanten.
Sällan hör man ett så obehagligt ”Assassino!” från Floria Tosca som i Laila Andersson-Palmes utbrott mot Scarpia när de förhandlar om Mario Cavaradossis frigivning i akt II. Scenen är laddad till max. Rolf Björlings italienskklingande tenor i rollen som den revolutionäre målaren glänser också.
Föreställningens dirigent Carlo Felice Cillario får hållas ansvarig för nerven som löper genom orkester och sångare. Han var specialist på italiensk opera och uppskattades inte minst av några av 1900-talets främsta sopraner. Tjugo år innan han dirigerade Tosca-föreställningen i Stockholm debuterade han på Covent Garden i London – på begäran av Maria Callas. Där dirigerade han de stilbildande Tosca-framträdandena med Callas och Tito Gobbi år 1964.
Cillarios tolkning av Puccinis partitur skänker djup. Fast man vet hur operan slutar undrar man vad som ska hända härnäst tack vare mystiken dirigenten lockar fram ur musiken.
Carl-Henric Malmgren
Tosca
Giacomo Puccini
Medverkande bl.a. Laila Andersson-Palme,
Rolf Björling, Erik Sædén.
Kungliga Hovkapellet, dirigent Carlo Felice Cillario
Live Kungliga Operan, Stockholm, 1984
Sterling, CDA 1837/38-2
