Till hyllningarna under jubileumsåret sällar sig två digra men sinsemellan väsensskilda Jenny Lind-biografier: ”Historien om den svenska näktergalen” av Sarah Jenny Dunsmure och Ingela Tägils ”Näktergalen – en biografi över Jenny Lind”. Madeleine Jostedt Ulrici har läst dem.





Sarah Jenny Dunsmure (1938–2019) ägnade tio år åt att färdigställa Historien om den svenska näktergalen. Med närmast ofattbar detaljrikedom är biografin att betrakta som ett referensverk i vardande. Dunsmure lärde sig till och med svenska för att bättre tolka källor och närma sig objektet med större exakthet!

Dunsmure var själv ättling till Jenny Lind genom Linds dotter Jenny Maude. Tack vare släktskapet är boken rikt illustrerad med privat färgbildsmaterial som nu publiceras för första gången i Sverige. Och ja, det ligger något svindlande i att se in i den riktiga Jenny Lind när hon nygift, för första gången, ser riktigt lycklig ut på det familjeägda daguerrotyp-fotografiet från 1852.

Genom detaljerad research får vi följa den rotlösa Jenny i varje rörelse – från en inte särdeles välkommen födelse i Stockholms Klarakvarter till det rofyllda familjelivet i England drygt fyrtio år senare. Via Kungliga Teaterns elevskola, hovkonserter i Europa, omöjliga kärlekar, masshysteri under den legendariska Amerikaturnén och religiösa grubblerier läggs hundratusenbitarspusslet omsorgsfullt och ömt.

Att biologisk identifieringstörst har utgjort en stark drivkraft hos Dunsmure står klart. Historien om den svenska näktergalen antar ibland karaktären av en hövisk hyllningssång, snarare än en objektiv kronologi. En sångerska vars röst inte finns bevarad kräver en omsorgsfull vokal presentation. Klangliga omdömen som ”flöjtlik”, ”klockren”, ”frisk” och ”kristallklar” tar oss en bra bit, liksom vittnesmål om nyans- och tolkningsvariationer, överjordiska drillar, stratosfäriskt belägna pianissimi och en och annan notering om det beslöjade mellanregistret. Men närmare än så kommer vi inte med Dunsmure.

 

”Idealiskt sett hade de två biografierna slagits samman till ett enda tegelstensverk”

 

Det gör vi däremot med Ingela Tägil. Disputerad i musikvetenskap och med en solistutbildning i sång går hon djupare med sitt material. Naturligtvis står sången i förgrunden, men hon ryggar inte för en mer övergripande analys där dåtidens kvinnoideal, massmediernas framväxt och industrialismen förs fram som faktorer bakom Jenny Lind-febern. Med akademikerns nyktra förhållningssätt vederlägger Tägil både den vokala mytbildningen och framgångssagas romantiska skimmer med källkritisk blick.

Hade vi ens uppskattat Jenny Linds röst i dag? frågar hon sig. Jenny Linds karriär inföll på tröskeln till den klassiska sångkonstens mest genomgripande paradigmskifte – från 1700-talets rakare tonbildning och höga andning mot 1800-talets mörkare och större chiaroscuro-klang med uppmuntrat vibrato och djupare andningsteknik. Tägil reflekterar också över Jenny Linds psykologiska belägenhet: den förlamande scenskräcken och vredesutbrotten, måhända utlösta av en trasig barndom med sparsamma ömhetsbetygelser och en frånvarande, alkoholiserad far.

”Näktergalen” har en nykter ton. Språket är osentimentalt och klarsynt och Tägil gör sakliga framställningar av det vi kan veta om Jenny Linds vokala identitet – repertoar, andras utlåtanden, egna anteckningar, och så vidare. Nödvändiga spekulationer är genomgående förankrade i vetenskap och sunt förnuft. Vid sidan av ett lite ojämnt flöde och abrupt slut är Näktergalen också påfallande lättläst.

 

Idealiskt sett hade de två biografierna slagits samman till ett enda tegelstensverk om Jenny Lind. Med väsensskild tonalitet, uppbyggnad och drivkraft kompletterar de varandra sömlöst och tätar tillsammans varje tänkbar glipa i forskningen kring Jenny Lind, hennes sång, hennes levnad, hennes person och själva själ.

Madeleine Jostedt Ulrici

 


Sarah Jenny Dunsmure
Jenny Lind – Historien om den svenska näktergalen
Carlssons förlag, 319 sidor.

 

Ingela Tägil
Näktergalen – en biografi över Jenny Lind
Natur och Kultur, 378 sidor.

 

Under sin korta men intensiva karriär blev Jenny Lind rekordsnabbt en av världens första superstjärnor. Hon drog fulla hus från Stockholm till New York och orsakade masshysteri bland fansen av ett aldrig tidigare skådat slag. Till den namnkunniga skaran beundrare räknades europeiska furstefamiljer, inklusive Storbritanniens drottning Victoria som fler än en gång omnämner Jenny Lind med förtjusning i sin dagbok. Musikaliska tungviktare som Mendelssohn, Meyerbeer, Chopin, Brahms och Clara Schumann lovprisade henne närmast enhälligt – för att inte tala om H.C. Andersen, vars passion för den svenska näktergalen förblev lika innerlig som obesvarad.

 

 

About The Author