Kortrecensioner av fyra nya böcker på marknaden – från Bach till Dramaten.

Inbjudande om Bach

Christoph Wolff har uppmärksammats för att göra musikvetenskaplig forskning intressant för allmänheten. Senast han publicerade sina studier var i Bach – the learned musician (2001). Nu kommer den länge utlovade uppföljaren Bach’s musical universe. Det är en mer resonerande bok som är koncentrerad kring det musikaliska arvet. Vi möter en tonsättare som var notoriskt ointresserad av att lämna biografiska detaljer efter sig, så musiken och den tekniska mognaden får istället agera vägledare till vem han verkligen var.

En mer filosofisk betraktelse får vi hos den amerikanske journalisten Philip Kennicott. I Counterpoint kretsar allt kring Bachs Goldbergvariationer. Eller? Vid en första genomläsning är pianoteknik och större frågor om interpretation i fokus. Men snart avslöjas en bredare ambition. Reflektionerna över Goldbergvariationerna och de egna pianostudierna blir till den kanal där Kennicott kan närma sig sin mor. Med hjälp av Bachs musik kan han sätta ord på större frågor om ensamhet, oförmåga och mentala spärrar upprättade som överlevnadsinstinkt under barndomen.

Båda böckerna är välkomna tillskott i Bach-litteraturen som ofta tyngs av en akademisk penna och förutsätter flera års musikteoretiska studier. Här bjuds alla som uppskattar Bachs musik in.

Carl-Henric Malmgren

 

Musikalisk ordkonst

En bok med titeln Ad Lib väcker en misstanke: den handlar nog om musik. De bägge latinska orden betyder ju ”efter behag”, en term som man kan stöta på i notbladen. Mycket riktigt: den smäckra volymen innehåller poesi och prosa med musikanknytning av Niklas Törnlund.

En minnesgod Opus-läsare kanske erinrar sig att en del av stoffet publicerats i magasinet. Nu får läsaren tillgång till mera material. Textmassan är inte enorm – dock kräver god dikt förstås långsam läsning och koncentrerad eftertanke.

De musikaliska teman som Törnlund spinner sina texter sig kring är allmängiltiga men knutna till egna erfarenheter och klingande upplevelser. På sin väg genom tonkonsten stannar han för bland andra Jussi Björling, Chopin, Haydn, Nielsen, Stenhammar, Tjajkovskij. Med Antonín Dvořáks röst utropar han ”Jag kan inte hjälpa att melodierna kommer flygande” och ur egen fatabur hämtar han formuleringen ”Musiken – en tillfällig kristallisering i världens akustiska kaos”. En bifogad spellista hjälper läsarna ut ur ett sådant kaos

Carlhåkan Larsén

 

Unikt om nationalscenen

Kungliga Dramatiska Teatern! Inte i första hand ett musikens hus, men många av artisterna är beredda att ta ton, eller rentav spela första fiolen. Eva Redvall, kultur- och nöjesreporter med långvarig erfarenhet, har smugit in bakom kulisserna. Hon kom ut med material till en mycket speciell bok – om skådespelarlogerna och deras nyttjare: En etta på Nybroplan (Carlssons) Den kluriga titeln väcker nyfikenhet – ämnet rör även operahus och konsert-estrader.

Det kunde lätt ha stannat vid en inventarieförteckning – människor och möbler. Men Redvall tränger i sina rikt varierade intervjuer med skådespelare ur skilda generationer in i artisternas inställning och behov – logen kan utveckla sig till ett extra hem, en tillflykt eller mera vardagligt tillhåll för samling inför arbetsuppgiften, oftast präglad av nervositet och krav på koncentration. Det blir artistpsykologi och estetik, personporträtt och teaterluft i underbar blandning när författaren sammanfattar sitt material. Boken är unik i svensk teaterlitteratur.

Carlhåkan Larsén

 

About The Author