David Härenstam har varit gitarren trogen sedan han var sex år. Han rör sig gärna mellan olika genrer, har hittills gjort nio skivor, turnerat världen runt, spelat på en lång rad festivaler – och startat två musikfestivaler.

TEXT JANE AF SANDEBERG
FOTO ANNIKA FALKUGGLA

Han har mött avbokningarna på grund av coronaviruset med fler armhävningar. Favoritgitarren står i ett hörn. En ovanlig situation för en musiker som är van vid uppemot 150 konserter per år. När denna intervju görs skulle David Härenstam varit på turné i Afrika.

– Men det är ju alltid bra att ha en bra fysik som musiker. Vi gitarrister sitter så konstigt med sned rygg. Tänk dig efter att ha suttit och övat i fyra timmar i sträck. Men nu börjar jag faktiskt bli sugen på att spela igen.

David Härenstam är klassiskt skolad men rör sig gärna mellan barockmusik, jazz och argentinsk tango såväl som samtida konstmusik. Allt började med att han fick följa med en äldre kompis och prova på dåvarande kommunala musikskolan. ”Därmed slapp jag blockflöjten som är så svår”.

– Jag fastnade nog direkt även om jag verkligen inte var något underbarn. Jag grät i början, fick inte fram tonerna. Men jag kände samtidigt att jag ville lära mig och övade mycket. Det kändes som detta var något viktigt för mig.

Gitarren och tonerna blev snart hans egen värld.

– Musiken har på något sätt alltid haft betydelse för mig som ett lugn mitt i stormen. På gymnasiet, som var en extra rörig tid, gav den ro genom att öva några timmar.

 

Med en bas i utbildningen vid the Royal Welsh College of Music and Drama i Cardiff har David Härenstam gjort en rad skivor, medverkat i radio och tv och turnerat som solist och med olika ensembler. Hur mycket han övar varierar stort. Inför fjolårets två turnéer blev det intensivt och han övade cirka fyra timmar varje dag. Annars är det vanligast med två till tre timmar.

Förutom att ryggen kan ta stryk, hur går det med dina fingrar?

– Jag har aldrig fått skavsår och har inga egentliga förhårdnader. Jag tänker att det handlar om att vara avslappnad. Också för att gitarren är ett skört instrument. Och kan du spela långsamt avslappnat, då kan du även spela snabbt.

Det är just det sköra, det bräckliga, hos gitarren som David Härenstam uppskattar särskilt mycket:

– Kanske någon drar sig för att spela gitarr just därför. Instrumentet är tonsvagt men så vackert tycker jag.

Han beskriver det som ett »underbart mystiskt instrument«:

– Bara hur en ensam ton kan klinga på 1 000 olika sätt beroende på var och hur den spelas. Eller hur man kan få samma ackord att klinga på helt olika sätt genom att leka med öppna strängar eller ändra var på gitarrhalsen man spelar. På ett piano vet man precis vad man får, var alla toner ligger och vad man kan göra.

 

David Härenstam äger många gitarrer inklusive en steelgitarr, flera elgitarrer och en hawaiigitarr. Hans favorit är akustisk och gjord i Australien speciellt för honom av Jim Redgate i Adelaide. David hade hört andra spela på hans gitarrer och blev fascinerad. Redgate har vidareutvecklat gitarren.

– Till skillnad mot en fiol som kan vara som bäst efter 200 år klingar en gitarr oftast sämre redan efter 30–40 år. Men Redgate har hittat ett sätt att med en vågform låta locket bukta in. Det ger en varmare ton och möjligen också en längre livslängd för gitarrens klang.

Själv tänkte han också att det extra utrymme som skapas under strängarna kunde passa honom då han kan vara ganska yvig när han spelar. De långa köerna för att få köpa ett instrument från Redgate avskräckte först men efter lite brevväxling gick det bra.

– En av fördelarna med att ge ut många skivor är att gitarrbyggare oftast är väldigt positiva till att man skall spela på just deras instrument. Jim kände till vem jag var innan jag hörde av mig. Jag misstänker att det underlättade en del. Han gillade också mina tankar runt musik och vad jag ville att en gitarr skall kunna åstadkomma.

Han hade aldrig provat en gitarr gjord av Redgate:

– Men den höll tack och lov och nu kan jag spela riktigt starkt, tack vare utrymmet, utan att paja gitarren.

 

Förra hösten kom David Härenstams senaste skiva med musik av Astor Piazzolla. Han spelar tillsammans med klarinettisten Kjell Fagéus. Med musiken från skivan skulle de ha turnerat i USA, men det är just nu avbokat.

– Piazzollas musik är härlig att spela. Den är inte så rotad i den klassiska musiken och det gör att jag kan ta ut svängarna. Då dänger jag på ordentligt. Spelar jag däremot Bach tror jag ibland att han kan få lida om jag lägger in för mycket av mig själv…

Vad vill du med musiken?

– Jag har tänkt en del på det. Musik är för mig något ointellektuellt, ett universum i sig och en känsla som inte går att sätta ord på. Den där känslan är nog för mig.

DAVID HÄRENSTAM

Vad Gitarrist. Spelar både som solist och i olika ensembler.
Ålder 47
Bor Midsommarkransen i södra Stockholm.
Familj Gift med Maria. Tillsammans har de tre barn.
På cv:t (i urval) Har startat Stockholm Chamber Music och drar i sommar igång en ny festival, In Between Festival. Har turnerat i bland annat i Europa, Kina och Australien
Utbildning The Royal Welsh College of Music and Drama i Cardiff.

GITARREN

KORT HISTORIK
Gitarrens ursprung är okänd men troligen kom den till Europa på 600–700-
talen. Blev känd i Spanien redan under 1200-talet. Först ”bland vanligt folk”
och sedan även inom aristokratin. Kom till Sverige på 1830-talet, främst genom frikyrko- och nykterhetsrörelserna.

NAMNET
Kommer från spanskan, guitarra.
Ordet härstammar från den klassiska grekiskan och sedan via andalusisk arabiska till spanskan.

DE OLIKA DELARNA
Gitarren är ett stränginstrument som har en resonanslåda med flat eller rundad botten och en lång hals. Vanligast har den sex strängar, som löper från det så kallade stallet över ett ljudhål via sadeln till stämskruvarna längst upp på halsen. Strängarna kan vara av tarm, metall,
silke men numera oftast nylon.

OLIKA TYPER
• Akustisk gitarr, kallas ofta klassisk gitarr med sex strängar.
• Stålsträngad gitarr, även kallad
westerngitarr eftersom den är populär inom countrymusiken.
• Elgitarr.
• Halvakustisk med två resonanshål.
• Basgitarr, vanligtvis 4–5 strängar
och längre hals än den vanliga gitarren.
• Närbesläktade stränginstrument är balalajka, banjo, cittra, luta,
ukulele, sitar, m.fl.

INKÖPSPRIS
Mycket varierande. En bra
klassisk gitarr kostar från
80 000 kronor och uppåt.

 

 

KÄNDA GITARRISTER

Andrés Segovia är kanske den enskilt viktigaste musikern när det gäller den klassiska gitarren. Han skapade en naturlig plats för gitarren som konsertinstrument. Han transkriberade också många verk skrivna för andra instrument, från 1500-talet och framåt. Han turnerade världen över under många år fram till sin död 1987.


Andrés Segovia.

David Härenstam vill också lyfta fram följande kända gitarrister:

Julian Bream
David Russel
John Mills
Göran Söllscher
Jason Vieaux
Manuel Barrueco
Sharon Isbin
Xuefei Yang
Su Meng
Pepe Romero

About The Author